SuPers representantskap 27–28.4: Sote-reformen ska inte bekostas av arbetstagarna

Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPers representantskap understryker samarbetets betydelse i social- och hälsovårdsreformen. Ovisshet om framtiden har sedan länge förekommit bland personalen. Personalen måste bli delaktig i beredningen av reformen på landskapsnivå. Den personalpolitik som tillämpas har en direkt effekt på reformens framgång och de anställdas arbetshälsa.

Den föreslagna reformen påverkar i särskilt hög grad de anställda inom kommunernas och samkommunernas social- och hälsovård. Cirka 200 000 social- och hälsovårdsanställda får en ny arbetsgivare.

Den bolagiseringsplikt som kommer att ingå i propositionen medför märkbara risker för att personalens ställning och anställningsvillkor försämras i framtiden. Sannolikt kommer s.k. atypiska arbetsförhållanden (visstids- och nollavtal) att öka. Detta kommer sannolikt att ske om bestämmelserna gällande valfriheten genomförs i enlighet med den aktuella informationen.

En arbetsgivare i bolagsform kan frestas att inleda s.k. kollektivavtalsshopping och välja ett för arbetsgivaren förmånligare kollektivavtal inom den privata sektorn. Detta betyder att de anställdas anställningsvillkor för t.ex. löner försämras. När lönen sänks försämras också pensionsförmånerna.

Inom företag inom den privata omsorgssektorn blir s.k. ramavtal allt vanligare. Dessa är bara avsiktsförklaringar om anställningen mellan arbetsgivare och arbetstagare. I praktiken betyder detta att ett särskilt arbetsavtal ingås för varje enskilt arbetspass. I och med detta garanteras arbetstagaren inget skydd för t.ex. sjukfrånvaro, och detta förklarar å sin sida också den lägre sjukfrånvaron inom den privata sektorn. För att få ut sin lön måste den anställda arbeta även när han/hon är sjuk.

Samma logik gäller även för s.k. nollavtal, inom vilka arbetstiden inte är noggrannare angiven, utan den anställda kallas in vid behov. Vårdklienterna behöver hjälp varje dag, och klientantalet är inte avhängigt av en varierande orderingång som det är inom industrin. Dessa arbetsavtalsmodeller är inte lämpade för vård- och omsorgssektorn. Arbetstagarnas atypiska arbetsförhållanden och löneförluster påverkar direkt den inhemska köpkraften och sänker även den inhemska efterfrågan, som i sin tur minskar sysselsättningen inom den inhemska industrin.

I beredningen av lagförslaget har ingen omfattande utvärdering av effekterna på personalen gjorts. Reformen kommer att ha främst negativa effekter för de anställda. Man är hårt pressad till att göra besparingar och sannolikt kommer man att sträva till att uppnå dessa genom att spara in på personalutgifter.

När besluten om förändringarna fattas bör det uppmärksammas att majoriteten av de som drabbas är kvinnor. Om de ovan nämnda hotbilderna blir verklighet, ökar reformen ytterligare ojämlikheten mellan män och kvinnor i det finländska arbetslivet.

SuPer har närmare 90 000 medlemmar som arbetar inom social- och hälsovården samt fostran, både inom den offentliga och den privata sektorn.