SuPers Paavola: Närvårdarna bör även i fortsättningen ha rätt att bedöma vårdbehovet inom primärvården
Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer uttrycker sin oro över social- och hälsovårdsutskottets betänkande och föreslår att rätten att bedöma vårdbehovet, vilken titelskyddad vårdpersonal såsom närvårdare åtnjuter, inte heller i framtiden begränsas inom primärvården. Förslaget enligt betänkandet skulle få omedelbara effekter på vårdarbetets och vårdsektorns attraktions- och hållkraft. Dessutom orsakar det medveten brist på arbetskraft.
SuPer motsätter sig en ändring av 51 § i hälso- och sjukvårdslagen i enlighet med regeringens förslag såtillvida att den skulle begränsa rätten för titelskyddad personal, såsom närvårdarna, att bedöma vårdbehovet inom primärvården. SuPer har uttalat sin oro över förslagets effekter på tillgängligheten till tjänster vid rätt tidpunkt, samt branschens attraktions- och hållkraft, om närvårdarnas yrkesrättigheter begränsas.
Det råder allvarlig brist på arbetskraft inom hela social- och hälsovårdssektorn, vilket hotar tillgången på konstitutionella tjänster. Enligt den senaste yrkesbarometern (2021/II) är närvårdare och sjukskötare de två yrken som har den största bristen på arbetskraft. Oron gällande tillräcklig kompetent och yrkeskunnig personal nämns upprepade gånger i regeringens propositioner och anses utgöra den största risken vad beträffar att målen ska uppnås. Trots detta ämnar man medvetet begränsa titelskyddad vårdpersonals yrkesrättigheter inom primärvården.
Social- och hälsovårdsutskottets betänkande om ärendet var chockerande läsning, menar SuPers ordförande Silja Paavola. Förslaget enligt betänkandet skulle få omedelbara effekter på vårdarbetets och branschens attraktions- och hållkraft. Dessutom orsakar det medvetet brist på arbetskraft, vilket i dagsläget är ofattbart.
Valvira, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, framhåller att det för patientsäkerhetens skull är mycket viktigt att den vårdpersonal som bedömer vårdbehovet, både i normal vårdcentralsverksamhet och på akutenheter, ska ha den kompetens och erfarenhet som krävs för uppgiften. Dessutom ska arbetsgivaren ombesörja den utbildning, handledning och övervakning som krävs för uppgiften. Närvårdarexamen ger kompetens och behörighet att bedöma vårdbehovet. Det görs trots allt varje dag, överallt.
– Närvårdarna har bedömt vårdbehov inom primärvården i tiotals år utan att tillsynsmyndigheten har behövt ingripa för att begränsa yrkesrättigheterna. Hos SuPer kan vi inte låta bli att förundras över vart denna krävda yrkeskunskap och kompetens försvinner efter den 31.8.2027, förklarar Paavola.
Det är heller inte lämpligt att hänvisa yrkeskunnig personal till att utbilda sig i ett nytt yrke. När arbetsuppgifterna förändras är fortbildning ett mer överkomligt alternativ för arbetstagaren och arbetsgivaren än att göra förändringar som ökar kostnaderna.
– Studier har kunnat påvisa att multidisciplinärt och professionellt samarbete samt utnyttjande av allas expertis utgör utmärkta medel för att möta behoven hos klienter i behov av många tjänster. Vid utvärderingen av arbets- och uppgiftsfördelningen bör man ta hänsyn till Hälso- och sjukvårdslagen som möjliggör för närvårdare att arbeta inom ett brett område, påminner Paavola.
SuPer har över 90 000 medlemmar som är utbildade inom social- och hälsovården eller fostran, och arbetar både inom den offentliga och den privata sektorn.
Mer information:
SuPers ordförande Silja Paavola, 050 527 5085