SuPers Inberg: Alltid har man sparat på vårdarna

Vårdarna har alltid varit föremål för inbesparingar, likaså äldreomsorgen. Den ekonomiska häxkittel som välfärdsområdena befinner sig i betyder att arbetsgivarna ännu mer än tidigare skär ner antalet vårdare inom tjänsterna för äldre. Eftersom rekommendationer inte räckte till för att trygga ens en minimal bemanning i alla enheter godkändes 2020 en lag om nedre gränsen för personaldimensionering inom dygnetruntvården för äldre. Äldreomsorgens kris drev då beslutsfattarna till en åtgärd i rätt riktning. Under nuvarande regering är riktningen en annan och man vill inte fortsätta på den absolut nödvändiga utvecklingen. I stället låter man äldreomsorgen vittra ner.

Diskussionen om dimensionering började redan i början av 2010-talet. Till en början hade personaldimensioneringen karaktären av rekommendationer men äldreomsorgslagen förutsatte tillräckligt många yrkesutbildade vårdare. Regeringen Sipilä föreslog 2016 att dimensioneringen skulle sänkas till 0,4. Målet var att spara 70 miljoner euro till år 2019. I personaldimensioneringen ingick också övrig personal som deltar i vården, som gårdskarlen Pikkarainen och ett antal spökvårdare. SuPer informerade om hur det på riktigt stod till med äldreomsorgen och om hur många utbildade vårdare som behövs för mänsklig äldreomsorg och trygga arbetsförhållanden.

Enligt lag ska vårdardimensioneringen baseras på klienternas behov av service. I Finland använder vi oss av det i USA utvecklade bedömningssystemet RAI (Resident Assessment Instrument) för att bedöma hur mycket service en äldre person behöver. Lagen säger att dimensioneringen ska baseras på vilket skick de boende är i. Alltför ofta uppfylls detta verkliga behov inte och minimigränsen uppnås bara nätt och jämnt. Därför är en lag om minimum för personaldimensionering viktig.

Allvarliga brister konstaterades 2019 på äldreomsorgens enheter. Bristerna gällde läkemedelsvård, antal utbildade vårdare, egenövervakning, stimulerande aktiviteter och självbestämmanderätt. Regionförvaltningen fick anmälningar i synnerhet från privata utförares enheter men också från den offentliga sektorn. Nu vill man igen sänka den lagstadgade minimigränsen för personaldimensionering. Samtidigt förhandlar välfärdsområdena om omställning som leder till personalminskning. Följden blir att vårdare allt oftare tvingas städa, tvätta och servera mat – eller att outbildad personal sköter de boende vid sidan av sina andra arbetsuppgifter. Den boende får inte de vård och närvaro som hen behöver.

Staten minskar nästa år välfärdsområdenas finansiering på grund av sänkt vårdardimensionering. Detta kan ge inbesparingar. Men försämrad arbetshälsa och mänskligt lidande för de äldre kan inte mätas i euro.

Päivi Inberg 
SuPers ordförande