Nätkolumn: Vi företräder SuPer-medlemmarnas intressen: avtalsförslaget var för vårdarnas del svagt
Vårdförbunden SuPer och Tehy har i dag avvisat riksförlikningsmannens lösningsförslag till avtal för kommunsektorn. Förslaget uppfyllde trots otaliga förhandlingar inte vårdförbundens mål. Det är besynnerligt att man inte i förslaget visade förståelse för den långvariga krisen inom vårdsektorn och inte erbjuder några lösningar för att åtgärda missförhållandena. Förslaget noterade på inget sätt hur belastande och farligt det är att arbeta inom vård- och omsorgsbranscherna under den pågående coronakrisen. Det handlar inte om brist på information, utan om oviljan att visa uppskattning i form av pengar.
Vi kan inte acceptera denna påtryckning, utan håller fortfarande fast vid våra sakliga mål. Målen har ställts utifrån medlemmarnas önskemål. Avtalet ingås inom kort, såsom alltid. Det finns således inget skäl till oro. Det är viktigt att ni sköter ert medlemskap i förbundet under svåra tider. Ju fler medlemmar SuPer har, desto starkare är vi.
I riksförlikningsmannens förslag låg löneförhöjningen under den allmänna linjen, eftersom förslaget innehöll en så kallad lokal justeringspott, som inte nödvändigtvis skulle ha gynnat SuPer-medlemmarna. Slopandet av Kiky-arbetstidsförlängningen har utgjort ett centralt mål under hela förhandlingstiden. I riksförlikningsmannens förslag skulle kiky-timmarna slopas i oktober 2020, men arbetsgivaren skulle ges ännu större flexibilitet vad gäller arbetstiderna redan från början av maj. Avlägsnandet av Kiky-timmarna skulle därför ha ett pris, och så gott som allt skulle beröra de vårdare som utför periodarbete.
Kiky-timmarna ålades de anställda utan kompensation och skulle slopandet av dem innebära kompensation till arbetsgivaren. Flexibiliteten fungerar bara i en riktning, vilket vi alltför ofta har fått erfara. Det är denna fråga som har eroderat förtroendet för arbetsgivarna. Man kräver förståelse av arbetstagarna och de lågavlönade ska alltid rädda en skuldsatt stat, men tyvärr är denna flexibilitet inte ömsesidig.
Coronatillskottet presenterades som ett engångsbelopp till vårdpersonalen i intensivvården inom specialsjukvården, corona-bäddavdelningarna och coronajouren. Äldreomsorg skulle helt ha uteslutits från ersättningen. Ersättningen skulle inte automatiskt ha tillfallit alla, utan arbetsgivaren skulle ha beslutat vem som får tillägget.
Ett förslag som enbart berörde vårdpersonal var möjligheten att flytta arbetstagare till andra uppgifter i mer än 7,5 månader under coronaperioden. Samtidigt skulle arbetsgivaren ha rätt att sänka lönen hos dem som flyttas till mindre krävande jobb.
Social- och hälsovårdsbranschens avtalsförhandlingar och förlikningar har varit tuffa. Man enades om dem redan under den föregående förhandlingsrundan, men de förverkligades inte heller under denna avtalsperiod, utan de skulle inte trätt i kraft förrän år 2023. De skulle ha utgjort en del av kommunsektorns avtal och i praktiken skulle de ha kopplat vårdarnas löneutveckling till kommunsektorns allmänna linje.
På andra håll i Europa belönas vårdarna under coronaepidemin; i Finland vill man försämra deras förmåner. Missförhållandena inom branschen har inte försvunnit utan de har tvärtom intensifierats under pandemin. Brådskande åtgärder behövs för sektorns dragnings- och hållkraft. Lönen ska motsvara arbetets krävande karaktär och man ska kunna livnära sig på sin lön. Branschen kräver också kontinuerlig flexibilitet från sina arbetstagare, vilket också det bör beaktas i lönen. Uppskattningen bör återspeglas i kompensationen, den får inte enbart förbli prat.
Silja Paavola, ordförande