Kolumn: Semesterfunderingar

Jag är nu inne på den andra semesterveckan och så bra har semestern börjat att jag höll på att glömma bort att skriva kolumnen. Som tur påmindes jag av tidningens chefredaktör!

Semestern är ju en underbar tid genom att man då får leva ganska fri från tidtabeller. Försommaren var mycket hektisk, det var sote och en hel del annat, även om inga slutliga beslut egentligen har fattats om någonting. Under Finlandsarenan i Björneborg stod intressanta medlems- och arenagästträffar på programmet. Arbetet under sommaren avviker mycket från det övriga året, när man får träffa människor inom olika branscher och diskutera många olika slags frågor. Det berikar tankevärlden. Mellan diskussionerna passade jag också på att lyssna på ärkebiskop Kari Mäkinen. Han talade om hur det inte får finnas överskottsmänniskor i ett land av välfärd och överflöd, alltså sådana som samhället inte sätter värde på. Det här är bekant för många superiter som vårdar åldringar. Det finns inte tillräckligt med arbetstagare för att uppnå en god vård. Samma tema tas också upp i vår egen panel Kunkku vai kääkkä? Även om inga löften gavs i den diskussionen, läget bara konstaterades. Kampen om vårdardimensioneringen fortsätter alltså.

Hemvården har länge varit på tapeten. Någon har konstaterat att allt som görs för att förbättra verksamheten är hemåt, en bra sak. Ett stort problem är att man inte får ta vikarier vid sjukskrivningar. SuPer gav priset La Carita till hemvården i Nordsjö, där man har genomfört innovationer bland annat i arbetstiderna. Denna arbetsplats har igen förekommit i tidningsrubrikerna – och finns också i det här numret av SuPertidningen – och många har kommenterat den i de sociala medierna. Det är sant att Nordsjömodellen inte passar för alla. En nio timmars arbetsdag skapar problem för exempelvis mammor till små barn, ifall inte daghemmet ligger alldeles intill arbetsplatsen. Det kan medföra problem om arbetsplatsen ligger långt borta. Om det ska lyckas beror på många faktorer, men prisbelöningen handlade om att allt som ökar tillfredsställelsen med arbetet är bara till godo.

Jag var på semesterresa med familjen i mitten av juli. Semestern var verkligen fin och allt bra, men ändå måste jag konstatera när jag kom hem: borta bra men hemma bäst, utan att vara patriot. Det är alltså bra att se och uppleva olika kulturer eller natur och ändå kunna konstatera att vår finska natur verkligen är vacker. Det är skönt när tidtabellerna håller, och ganska mycket bättre än annanstans. Jag har alltså vant mig vid vår kultur. Det ger mig själv ett nytt perspektiv, när jag funderar över hur mycket av våra medlemmar och arbetskamrater är sådana som flyttat hit från andra länder. Kulturerna har en mycket starkare inverkan på människornas liv än vad vi ofta tänker på.

Nu fortsätter semestern. Det finns ännu tid att njuta av allt som hör semestern till, naturen, lugnet och samvaron med kamraterna.

Hälsningar,
Silja