Kolumn: Vi behöver ljus

Sista veckoslutet i maj. Jag tittade på väderprognosen i tv och där blev det konkret hur långt vårt land är. I söder börjar snart den termiska sommaren, medan man i norr fortfarande väntar på att den termiska våren ska börja. Den här stora variationen fick mig att tänka på hur mycket gemensamt vårens ankomst och vårdreformen har. Vårdreformen framskrider som våren: vi vet inte om den avancerar smidigt efter den långa kalla perioden eller om det blir köld och nattfrost, som tar hela skörden.

Vårdreformen har stötts och blötts, intill utmattning, men just nu ska vi verkligen intressera oss för framtiden. Besluten som fattas under sommaren kommer att visa vägen, vart den nu sedan leder. Vi ska hoppas att vi inte måste konstatera som soldat Honkajoki i Okänd soldat: beskydda och bevara dessa Finlands herrar på det att de icke en gång till måtte slå huvudet i den karelska tallen. Nu heter den där tallen vårdreformen. Vi är ju till all lycka inte i krig, men det här är en sak som berör alla och nu behöver vi förnuftets ljus.

Det vet vi redan nu att universitetssjukhusen och centralsjukhusen definitivt stannar i landskapet.  Men hur och var placeras de till vilka valfriheten utsträcks är fortfarande höljt i dunkel. Hur kommer bolagiseringstvånget att verka? När man funderar över vad som är i vågskålen, vad är det som avgör: välfärdstjänster av god kvalitet för alla – eller pengar?

De här välfärdstjänsterna produceras av superiter med deras arbete såväl inom social- och hälsovården som i kommunerna. Det finns över 90 000 superiter, och var och en av dem ger sin egen insats i de här tjänsterna oberoende av om den arbetar med att vårda och råda barn, vuxna eller äldre i skolor eller inom småbarnsfostran i kommunen eller inom social- och hälsovården.

Utan superiternas flinthårda yrkesskicklighet och arbete som görs med hjärtat skulle servicekvaliteten inom vården, omsorgen och fostran vara på prov. Det högklassiga arbetet görs med den yrkeskompetens som utbildningen ger, med ständig uppdatering och gott ledarskap. På det sättet blir alla vinnare.

Så här på tröskeln till sommaren kommer det nya arbetstagare till arbetsplatserna, sådana som har avslutat studierna eller sommarvikarier. Nu är den tid när man känner av den fläkt som de nya arbetskamraterna för med sig. Det lönar sig att också själv ta ut all glädje och inspiration av den. Vad är härligare än en människa som är engagerad i sitt eget yrke, som omedelbart kan sätta värde på sitt eget arbete – och också på din yrkeskunskap. Låt oss vara stolta över vårt yrke och vårt kunnande!

Tänk såsom någon har uttryckt det: om man kan något och förstår det i grunden, då ser man och förstår mycket annat också.

I väntan på ljusets fest och med önskan om att den ska ge energi till alla,
Silja