Kolumn: Vårdreformen medför en förändring

För närmare ett årtionde sedan blev våra beslutsfattare medvetna om att en vårdreform är nödvändig. Den kraftiga ökningen av äldre människor, den minskande mängden tillgänglig arbetskraft och den kraftigt försämrade kommunekonomin gav startskottet för PARAS-projektet. I det ålades små kommuner att samarbeta kring ordnandet av social- och hälsovårdstjänster och samtidigt uppmuntrades kommunerna också att gå samman. Den finansiella basen för tjänsterna stärktes inte och de kunde inte heller garanteras genom reformen. Antalet fattiga kommuner minskade visserligen, men i stället fick vi större fattiga kommuner.

Jyrki Katainens regering skrev in som mål i regeringsprogrammet att genomföra både en kommun- och en social- och hälsovårdsreform. Kommunreformen föll redan, men vårdreformen går nu efter en trög start vidare mot sitt mål. Vårdreformen har medvind genom att både regeringen och oppositionen nu har förbundit sig till den.

Reformen kommer när den genomförs att beröra superiterna åtminstone såtillvida att de som är anställda hos kommuner eller samkommuner kommer att få större samkommuner som arbetsgivare. Enligt vad vi vet idag kommer högst 19 sådana större samkommuner att bildas. De anställda inom kommunsektorn kommer att övergå till de nya arbetsgivarna som gamla anställda och då följer också de gamla arbetsavtalsvillkoren med. Ur de anställdas perspektiv förändras egentligen ingenting, om inte servicenätet reduceras genom sammanslagningar av serviceställen. Sjuka och gamla behöver också i fortsättningen bra utbildade vårdare och närvårdarna är den yrkesgrupp inom vilken de största tilläggen kommer under de närmaste åren.

När vi nu talar om en förändring måste ju någon förändring faktiskt ske. Och visst blir det så. När arbetsgivarna blir större och färre kommer förtroendemannaverksamheten att förändras. Allt flera förtroendemän kommer att ha förtroendeuppdraget som huvudsyssla genom att de representerar mycket större personalmängder än tidigare. De verkar också inom allt större områden. Större arbetsgivare har också bättre förutsättningar att koncentrera sig på att skapa en god personalpolitik. Ekonomin inom stora samkommuner vilar på en stabilare bas än inom enskilda mindre kommuner. Med hjälp av den aktuella reformen slipper vi förhoppningsvis de ständiga underbudgeteringarna och andra sparåtgärder som belastar personalen.

En del av superiterna kommer att stanna kvar i baskommunernas tjänst. Många förbundsmedlemmar kommer att fortsätta inom småbarnsfostran och inom bildningsväsendet. Vi måste också se till deras intressebevakning. Många av dem som nu arbetar inom den privata sektorn funderar säkert på vad som sker med den privata sektorn i reformen. Också deras tjänster kommer säkert att behövas och de stora samkommunerna kommer också att skaffa en del av tjänsterna av privata företag och organisationer. Vårdreformen ger dem bättre möjligheter att beakta kvaliteten när de konkurrensutsätter tjänster. Det här förbättrar å sin sida de privat anställdas ställning och arbetsförhållanden.

Vårdreformen kommer att stanna kvar i rubrikerna i hela landet under de närmaste åren. Vi kommer också att i vår tidning berätta för medlemmarna om kommande förändringar och funktionärerna inom förbundet kommer tillsammans med de lokala förtroendepersonerna att verka för medlemsfältets bästa mitt under förändringarna. Tillsammans kan vi mera.

Chefen för utvecklingsenheten Jussi Salo