Kolumn: Vårdarbristen löses inte genom bortförklaringar

När jag skriver det här i juni är kollektivavtalsförhandlingarna inom privata sektorn i full gång. Förhandlingarna inom offentliga sektorn fortsätter i augusti, men hela sommaren följer vi noga vad som händer. 

Vårdarbristen är en realitet. Den kan man inte på något sätt dölja eller bortförklara. Det är vanligt att det under en vecka kan finnas flera hundra obesatta arbetsskift. Arbetsgivarna behöver utbildad arbetskraft, och behovet är stort. 

Som ni har märkt råder det nu en hård konkurrens om kompetenta vårdare på arbetsplatserna. Många arbetsgivare använder mycket pengar för rekrytering och det erbjuds olika ersättningar och lockbeten. 

Det finns goda och dåliga sidor av denna sak: Arbetstagaren får mer lön vilket är bra. Det är ju det som förbundet strävar efter men med den skillnaden att förbundet genom kollektivavtalet förhandlar om högre löner för alla. Men å andra sidan blir utvecklingen av arbetet lidande. Även om arbetet utförs bra och noggrant uteblir utvecklingsarbetet på lång sikt. Det påverkar alltid kvaliteten på vårdarbetet och arbetets meningsfullhet, och dessa å sin sida är en del av lösningen till vårdarbristen. Den stora frågan vi fortfarande ställer är: vad gör resultatet med kollektivavtalsförhandlingarna för saken? Svaret är: Mycket. Det är fråga om lön och arbetsförhållanden. 

I augusti kommer vi att se hur många av vårdarna har tagit tillfället i akt lockad av rekryteringspengarna. Hur många har sagt upp sig från den fasta anställningen och arbetar nu genom hyrfirman? Hur många har bytt arbetsgivare och fått ett anställningsavtal med bättre villkor?

Många har föreslagit att vårdarbristen skulle bli löst genom att använda mer teknik. Jag är för teknik och digitalisering eftersom de lättar vårdarbetet i många situationer. Men tekniken kan även vara en belastning. En del av tekniklösningarna som används  tar bara vårdarnas tid och inte alls frigör tid för kund- och patientarbetet. Man måste fundera noga till vad och hur tekniken används. I enkäten som utfördes i våras kom det fram att närvårdarna använder väldigt mycket teknik i arbetet. Tekniken underutnyttjas inte trots att man påstår det. Och det kom fram också att närvårdarna är mycket kunniga inom tekniken. 

Vad mer händer i augusti? Nya studerande påbörjar perioden med utbildning på arbetsplatsen. Den nya termen är utbildningsavtal men den gamla termen är mer kännetecknande. Vi tar de nya studeranden emot väl, vi lär ut och vi lär av dem – av våra blivande kollegor. Och vi frågar också alltid: Du är väl redan studerandemedlem i SuPer?

Förresten, det gamla månadsnamnet för augusti, skördemånad, har sitt ursprung i skördearbetet, det vill säga man skördar spannmål. Månne det vara ett förebud?

Hälsningar 

Silja