Kolumn: Vad tycker vi om regeringsprogrammet?

Det finns många slags åsikter om regeringsprogrammet, både för och emot. Men sluta inte läsa nu även om det här verkar vara tråkigt för det handlar om dina pengar och dina rättigheter.

SuPers åsikt om regeringsprogrammets allvarliga försämringar för löntagare är helt enkelt ett NEJ. Många kanske undrar varför för just nu när budgeten är publicerad står det i media att programmet är skattemässigt bra för löntagare.

Men den bistra sanningen är att man vill ha skrivet in i lagen många sakfrågor som är betydligt sämre alternativ än de lösningar vi fått genom förhandlingar. Förslaget att man får ingen lön på första sjukdagen har väckt mycket uppmärksamhet. För närvarande skyddar kollektivavtalet de anställda men om det antecknas något annat i lagen, vad tror du kommer att hända? Till exempel att lönerna inte kan höjas mer än den allmänna linjen som exportbranschen har slagit fast så att man inte på något sätt kan överskrida den linjen? Det här är bara två exempel men det finns många fler som du säkert har sett på förbundets hemsidor eller i andra medier.

Regering har mycket makt. Angående trepartsförhandlingar står det i regeringsprogrammet att om man inte når samstämmighet så är det regering som avgör. Frågan är om denna metod över huvud taget kan kallas för förhandling, eller är det bara spel för gallerierna?

Nu tänker säkert många varför förbundet är så upprört över detta samtidigt som det säger att regeringen har mycket makt. Därför att det är demokrati! SuPer med sina medlemmar har konstaterat att inget blir bra genom utpressning.

Kommuner och välfärdsområden uppmuntras att vidta sparåtgärder, och precis inom de välfärdstjänsterna som medborgarna lyfte upp som prio ett vid valutfrågningar. Arbetsgivarna har de senaste åren talat om hur svårt det är att anställa folk. Nu har man på många arbetsplatser påbörjat samverkansförhandlingar. Men förhandlingarna gäller inte minskning av SuPer-medlemmarnas arbetsbörda utan man minskar antalet arbetsplatser. Dock minskar inte antalet klienter eller patienter, det är ett faktum som ingen kan ignorera. Vårt arbete styrs av många lagar och förordningar som alla måste respektera. Men finansieringslagen ensam kan inte vara den styrande lagen. Man får inte lämna människorna vind för våg.

Vad ska vi göra då? Precis i dag kom en inbjudan till ett seminarium som minister Satonen har anordnat, och dit tänker jag bege mig förstås. Frågan är om vi blir lyssnade på riktigt eller på låtsas. Vill man fortfarande behålla det finska samhället som avtalssamhälle eller blir det bara en sönderslitande kamp för alla?

Vi alla har i färskt minne konflikterna som alltid är den sista utvägen att få ordning på förhandlingsbordet. Befallningar, straff eller andra sätt som bara väcker negativa känslor har aldrig lett till något bra. Den övriga världen har alltid beundrat den finska förhandlingskulturen som har medfört mycket gott till detta samhälle. Men det stämmer också att man inte kan svälja allt och då måste man protestera.

Hälsningar,
Silja