Kolumn: Vad händer om vårdarna stupar?

Frågan är motiverad. SuPer-vårdarna är ansvarskännande och flinthårda fackmänniskor, som känner sin arbetsvärld och hur den fås i skick. Den här informationen har kommit till förbundet och vi har vidareförmedlat den. Länge har man fått höra hur stressigt och belastande arbetet är och ändå har arbetet utförts väl, men vårdarna blir utmattade och byter bransch om inget görs. Det här budskapet har spridits överallt. Det är nu ett erkänt faktum.

Man har beslutat att skriva in i lagen att minimum för en vårdardimensionering ska vara 0,7 i direkt vårdarbete i dygnetruntvård och dessutom ska en egen siffra finnas för dem som utför stödarbete. Det här är ju toppen, det har SuPer drivit i åratal.

Några frågor är öppna. Nu måste man besluta om när den här siffran ska gälla. Vilka räknas med i siffran 0,7 och hur räknas siffran ut? De här frågorna förhandlar man om i olika arbetsgrupper till slutet av september och SuPer deltar.

Jag har noga följt hur SuPer-medlemmarna har diskuterat saken i de sociala medierna. Många tror inte att det här genomförs och många säger att det är bra att de äntligen har insett att personalen måste utökas. Det har också kommit fram att samma problem också förekommer på alla andra arbetsplatser, inte bara i  dygnetruntvården av äldre. Inom förbundet känner vi också till alla andra problem, och de här ärendena tas om hand och förs vidare hela tiden. Lagändringen om personaldimensionering gav upphov till stor polemik i riksdagsvalsdiskussionerna. Då konstaterade alla partier att personaldimensioneringen 0,7 måste fås in i lagen.

Man har alltså beslutat att 0,7 skrivs in i lagen. Ingen har råd att ignorera det här. Det finns några vägande skäl till det. Vad händer om ni, bästa vårdare, inte längre vill stanna i branschen eller er hälsa inte håller? Vem ska då sköta dem som ni nu sköter? Ni vet hur mycket sjukare och mer vårdkrävande de som nu vårdas är och hur det på grund av tidsbrist inte går att vårda med ett rehabiliterande vårdgrepp. Vad det innebär när vårdplatsen meddelar: Vi vårdar ända till slutet, alltså till döden.

Hur viktigt det är att vårda en människa som en individ och även ta hänsyn till de närstående. Det här är en stor samhällelig fråga som ingen kan förringa. Det är också fråga om att de här är lagstadgade uppgifter för välfärdsfinlands kommuner och samkommuner. Vårdarbetet och de vårdades rättigheter måste fås i skick innan vården ställs inför totalkaos. Alltså inga rekommendationer längre, utan ett lagstadgat tvång.  

Som jag tidigare har konstaterat är det fråga om värden. SuPer-medlemmarna sätter värde på sitt eget yrke och arbete. Minister Kiuru sade på en träff ungefär att det här samhället måste respektera de äldre och deras vårdare. När man har beslutat att 0,7 fyller ett stort behov kan man inte längre skjuta upp ikraftträdandet till en oklar framtid. Den oklarheten står varken vårdarna eller de som vårdas ut med.

Helsningar, Silja

Ett respektfullt bemötande kräver finkänslighet och förmåga att lyssna på klienterna och deras anhöriga och närstående. En SuPer-medlem vet att patienter och klienter har rätt att bli hörda i frågor som gäller dem själva.