Kolumn: Vad förde sommaren med sig?

Finlandsarenan i Björneborg, förstås. Veckan gick fint med många sakdiskussioner och i SuPers eget tält. Många följde säkert diskussionerna på tv. Det bästa var emellertid det som inte visades. Diskussionerna om vårdreformen, utbildningsreformen och småbarnspedagogiken är mycket viktiga för oss. Många tänker kanske att inte det där igen, men ingenting förändras snabbt och ett och annat har tagits tillbaka. Sådan är intressebevakningen. Men ingenting går till spillo. Man får nyttig kunskap för följande förhandlingar eller träffar.

I Björneborg tvistade man till och med om vilken vårdmodell som är den bästa eller alls möjlig. Är det ett landskap med personlig budget och klientsedel, eller en samkommun, liksom de nuvarande sjukvårdsdistrikten? För oss är samkommunmodellen bäst. Vi har i åratal funderat på hur SuPer-medlemmarna ska garanteras bästa möjliga utbildning, arbetsplats och -beskrivning samt lön. Man kan fråga: varför samkommun? Svaret är att en samkommun har bredare axlar än en enskild kommun. Men det hjälper ju inte om några fattiga kommuner slås ihop, de får ändå inte tillräckligt med resurser. Nej, men då hjälper statsandelssystemet, som skapar balans.

Nu är vi i den situationen att kommunerna väntar på reformen och underdimensionerar vårdfinansieringen. I värsta fall kan personalen hållas så fåtalig som möjligt, så att löneutgifterna blir små. Mycket kortsynt. Det kan snarast öka på kostnaderna. Vårdbehovet kan öka, en sjukdom kan förvärras, personalen kan utmattas. Då ökar sjukfrånvaron.

En annan viktig diskussion gällde arbetsfördelningen i framtiden. Många anser att AI medför mycket förändringar i arbetet. Jaa, också för oss SuPer-medlemmar. Men AI används redan. Alla som jobbar inom hemvården och använder ett verksamhetsstyrningssystem använder AI. Alla som får sina mediciner på apoteket fördelade eller förpackade av en maskin gör det. Ingen idé att mystifiera saken.

Men det är svårt att bedöma hur SuPer-medlemmarnas arbete kommer att förändras. I varje fall behövs en människa i det här arbetet, som kräver närhet, mentalt stöd och uppfinningsrikedom för att lyckas. Vårdarbetets ideologi är en holistisk människosyn, där både kropp och själ ingår.

Vi diskuterade också läget inom småbarnspedagogiken, varför och hur vi har hamnat här. Ett litet barn behöver fortfarande en famn, vård, stöd för utvecklingen, handledning och undervisning. Det här får vi inte ge upp.

Att SuPer-närvårdarna är en viktig yrkeskår inom småbarnspedagogiken förnekar ingen. Frågan är varför småbarnspedagogiken alls flyttades till bildningsväsendet. Orsaken var förstås vårdreformen och kommunfinansieringen. Det är synd att barnens dagvård, som får beröm över allt i världen och som föräldrarna också värdesätter, råkade i en sådan villervalla. Personalpolitiken genomgick en förändring. Lagändringarna gick igenom, trots att vi – och många andra – kämpade emot.

Härifrån går vi till jobbet igen efter semestern. Inte i sakta mak utan med ett brak o fulla av energi efter den fina finska sommaren.

Hälsningar,

Silja