Kolumn: Vaccinlagen väcker diskussion och upprör
Den nya lagen om vaccinationer (smittskyddslagen) trädde i kraft den 1 mars 2017, men för närvarande gäller en övergångstid för de anställdas vaccineringar. Vaccinlagen för anställda träder i kraft den 1 mars 2018. Det innebär att på de arbetsplatser som nämns i lagen måste anställda ha sitt vaccinskydd i skick.
Lagen har lett till upprörda känslor och obehag bland superiterna, trots att få av oss är emot vaccinationer. Jag har också fått mycket respons av medlemmar som ogillar influensavaccinationerna. Många har funderat över hur föränderligt viruset är, och hur svagt skydd vaccinet kan ge. Man har också funderat på de allvarliga efterverkningar som har förekommit i nyheterna. Medlemmarna oroar sig för om de förlorar sin arbetsplats ifall de inte låter vaccinera sig. Och om man är multiallergisk och inte vågar ta vaccinet?
Allt det här har tagits till noggrant övervägande och planerande. Varje fall är individuellt och när tills vidare inga fall har förekommit finns det heller inga svar. Huvudsaken är: vi har inte råd att förlora goda arbetstagare.
Sammanfattat kan vi konstatera att kravet på vaccinationsskydd inte gäller vare sig inom småbarnsfostran eller hemvården. Men också här finns undantag. Inom hemvården krävs det vaccination av de anställda som på grund av sitt arbete utom i patienternas hem också ska arbeta eller vistas i lokaler som hör till enheter där vaccinskydd krävs.
THL anser att kravet på vaccinationsskydd också gäller boendetjänster, både för äldre och för handikappade. Den avgörande faktorn är klient- och patientrummen inom social-, hälso- och sjukvården. Här behövs lokala beslut. Det är ledningens uppgift inom social-, hälso- och sjukvårdens enheter att fastställa de rum där patienter som är mottagliga för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar vårdas, det vill säga sådana som hör till en riskgrupp. Det här beslutet ska alltid grunda sig på en medicinsk bedömning. De som arbetar i de här rummen ska ha vaccinationsskydd precis som 48 paragrafen i smittskyddslagen anger.
Det måste emellertid genast påpekas att det är företagshälsovårdens uppgift att vaccinera, och endast där kan man också registrera de här uppgifterna. Inte så som jag hörde, att det exempelvis finns en lista i kafferummet där man kryssar för vilka vaccinationer man har och vilka var och en behöver. Arbetskamraten vaccinerar sedan och kryssar för att allt är OK.
Såsom jag redan i början konstaterade förekommer det inte något egentligt allmänt vaccinmotstånd bland våra medlemmar. Alla yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården känner till vaccineringarnas goda sidor. De vet hur många livsfarliga sjukdomar vi har lyckats utrota i Finland och också kuva i hela världen tack vare vacciner.
Det är nu fråga om något helt annat. Ordet tvång har alltid en dålig klang. Även om den här lagen förpliktar arbetsgivaren upplevs den som ett begränsande av självbestämmanderätten. Också det att en försummelse av lagen kan leda till att anställningen upphävs har orsakat stor oro. Det här har lagberedarna knappast avsett.
Superiterna arbetar till stor del med äldre, handikappade och mentalvårdspatienter. Vaccinationsskyddet fastställs alltså av enheternas ledning på basis av en medicinsk bedömning, det vill säga om vi vårdar patienter som är mottagliga för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar. Det här kan man också vända på: ett vaccin skyddar också mig, så att inte jag får smitta av en patient. Och glöm för all del inte det allra viktigaste, handhygienen!
Om någon redan nu vet om problem, ta kontakt med förbundet. Vi ska se hur vi bör gå till väga. Såsom en vis person har konstaterat: ”Utmaningar är det som gör livet intressant, och att övervinna dem gör livet meningsfullt.”
Hälsningar,
Silja