Kolumn: Ungdomarna vill vara till nytta

De återkommande närvårdardagarna på hösten som SuPer ordnar inföll för ett par veckor sedan och några dagar senare fick vi besöka pansarbrigaden i Parola. Båda evenemangen erbjöd en fin chans att diskutera med de närvarande ungdomarna. Under närvårdardagarna diskuterade jag med en grupp studerande och frågade hur de hade sökt sig till eller hamnat på området. Det som överraskade i svaren var hur mycket de stämde överens med tänkandet för många år sedan: viljan att göra nyttigt arbete och att hjälpa människor. De här värdena och attityderna är också i framtiden en fin resurs i studierna. Man måste också fästa allt mer uppmärksamhet på det här i utbildningen, så att onödiga avbrott ska kunna undvikas.

Studierna har med tiden ändrat karaktär. Numera består en allt större del av utbildningen av självständiga studier och lärande i arbetet och det utmanar både lärarna och arbetsplatshandledarna. Med tanke på handledningen vore det bra att de studerande behärskade teorikunskaperna när de inleder praktikperioderna, men det lyckas inte alltid. De studerande har rätt att få en god utbildning och de anställda har rätt att få nya kunniga kollegor i framtiden. Under perioden med lärande i arbetet ska handledare kunna använda tiden till handledning, för majoriteten av de studerande är mycket motiverade. De väntar sig att kunna vårda och vara till nytta.

Perioderna med lärande i arbetet bör kunna utnyttjas bättre. Det här kräver att handledaren ges tid att verkligen handleda och inte bara visa. Nivån på handledningen och utbildningen har stor betydelse med tanke på framtiden. I framtiden behöver vi mycket nya närvårdare, eftersom en stor skara går i pension under den närmaste framtiden. Alla vill vara goda vårdare och arbetskamrater. Det lyckas bara genom att vi satsar på utbildningen. Bara den garanterar en god yrkeskompetens.

Jag berättade att jag också hade besökt pansarbrigaden – men hur hänger det ihop med närvårdarstuderandena? På pansarbrigaden i Parola diskuterade jag med några värnpliktiga. Jag måste medge att när jag träffade på en ung dam där väcktes min nyfikenhet i mycket högre grad än med männen. Jag frågade henne vad som hade fått henne att göra värnplikten. Svaret kom genast utan tvekan, hon ville försvara fosterlandet och på så sätt vara till nytta. Jag funderade då på hur likadana tankar ungdomarna har, två helt skilda världar, men svaren hade gemensamt viljan att vara till nytta.

Det är ju det som människan egentligen vill, känna att man behövs såväl i livet i allmänhet som i studierna och arbetet. Arbetet är verkligen något viktigt för människan, inte bara för pengarnas skull utan också för att det upptar en stor del av vår vakna tid. Arbetet är också en social situation. Superiternas arbete är fysiskt, psykiskt och tidvis också tungt. Många säger att utan goda arbetskamrater skulle det vara ännu tyngre. Det här är kollegialitet, den respekt vi hyser för varandra och som vi behöver i arbetet. Det ska också läras ut till de studerande.  

Hälsningar, Silja