Kolumn: SuPers egna superveckor fortsätter

Veckan 23 i början av juni kallades superveckan – och det var den faktiskt.  Arbetsmarknadsparterna nådde enighet i konkurrenskraftsavtalet. Det är tungt för arbetstagarna, inte ett uns mera kan läggas på arbetstagarnas axlar. Nu måste landets regering hålla de löften de har gett. Ett avtal innebär ju att båda parterna håller vad de lovat. När de här sakerna är i ordning kan vi återgå till den normala dagordningen.

Den normala dagordningen är superiternas intressebevakning, med arbetsbeskrivningen, utbildningen, värdesättningen av arbetet och personaldimensioneringarna i fokus. Det låter som en gammal skiva, men beroende på hur man ser på saken är det antingen det, eller inte. Det kan komma stora förändringar i arbetsbeskrivningen beroende på social- och hälsovårdsreformen, sote, och hur den framskrider. Superiterna har hört och läst om sote-förändringen till lust och leda redan i åratal, och fortfarande vet man ingenting om slutresultatet. Det har sote-förändringen ändå åstadkommit, att flera kommuner i samarbete har börjat fundera över förändringen och hur den ska genomföras. Förändringar kommer också att ske i superiternas arbetsbeskrivning, och det beror på oss i vilken riktning.

De principer superiternas arbete styrs av är respekt för livet och människovärdet, självbestämmanderätt, rättvisa och jämlikhet. På de här värdena baserar sig branschens yrkesetik. Vi vet alla vilken kompetens vår utbildning ger, men yrkesskickligheten kommer först när man gör själva arbetet. Yrkesskickligheten växer när arbetet är utmanande och ansvarskrävande. Nu kommer det alltför mycket budskap från arbetsplatserna om att närvårdarna och primärskötarna får lov att städa, laga mat eller tvätta byke, och klienten kommer i skymundan. Trenden, som bara blir värre, har varit att personalen inom stödtjänsterna har minskats och deras arbete har spillt över på oss vårdare. Vi har naturligtvis gjort det arbetet, för utan stödåtgärder blir ju arbetet verkligen svårt. Men stödtjänsterna måste nog få sina egna utförare tillbaka.  Arbetets innehåll har betydelse för hur verkningsfullt det är. Tänk om all den tid som går åt till stödarbete skulle användas till vårdåtgärder eller bara till gemensamma aktiviteter med dem som vårdas.  Hur mycket mer skulle det inte skapa glädje och välbefinnande!

Yrkeskunnigheten, den princip för vårdarbetet som alla superiter känner till och har accepterat, innebär humant arbete med mänskliga relationer. Till det hör centralt klientorientering, respekt för klienten och patienten, en genuin vilja och ett behov av att utveckla sin yrkeskompetens. När vi förenar de här delfaktorerna i vårdarbetet med SuPers egna värden Respekt – Ansvar – Mod är vårt arbete högklassigt, effektfullt och resultatrikt varje vecka. Bara vi får möjlighet till det. Avsikten är ju att patienterna och klienterna ska få rätt vård och omsorg i rätt tid.

Vi som alltid tar hand om andra ska också ta hand om oss själva, åtminstone under sommarledigheten, som jag hoppas många får uppleva.

Trevlig sommar till alla och tack för förtroendet,

Silja