Kolumn: SuPeridentiteten börjar med utbildningen

Utbildning är för oss alla superiter en verkligt viktig sak. Vi måste hålla fast vid nivån på utbildningen för att nya superiter ska kunna inleda sin karriär som kunniga yrkesmänniskor i det krävande arbetet.

Utbildningen och arbetslivet är i ett brytningsskede som vi inte upplevt på länge. Frågan uppstår hur vi ska svara på det här. Utbildningen har genomgått reformer. Det innebär att de studerandes inlärning i arbetet har förlängts, och det upplevs som ytterst utmanande på arbetsplatserna. För att ekvationen inte ska vara för enkel har utbildningsfinansieringen utsatts för betydande sparkrav, och man har bland annat frångått lämplighetstesten. Lämplighetstesten har emellertid alltid försvarat sin plats enligt både läroinrättningarna och arbetshandledarna. Besparingarna leder också till ett minskat antal närundervisningstimmar, och då blir, eller har inlärningen i arbetet blivit en period av undervisning i arbetet.

Alla har samma mål: de yrkesutbildade superiterna är kunniga eftersom de i sitt arbete ansvarar för många saker. Det här uppnår vi när vi erkänner det faktum att en studerande håller på att lära sig sitt yrke. Den studerande är inte en arbetstagare, utan han eller hon ska ha en handledare som har tid att handleda. Ändå går det ofta så under inlärningen i arbetet att handledaren får ännu flera att vårda ”när ni nu är två”. Ett riktigare sätt vore att åtminstone i början av handledningen minska antalet vårdade och låta handledaren koncentrera sig på att handleda.

Arbetsgivaren bör alltid se till att göra handledningen möjlig under inlärningen i arbetet genom att ge tid för den.  Nu verkar det här vara en verklig utmaning, när antalet vårdbehövande och klienter har ökat. Som handledare ska vi alltid minnas att superiterna har ett fint yrke. Det består av handledning, rådgivning, uppmuntran och vårdande – rehabilitering, där allt arbete har ett syfte och ett mål och människan står i centrum. På grund av denna mänsklighet är det viktigt att respektera yrkeskunnandet.

Naturligtvis har de studerande ansvar för sina egna studier och att de framskrider. Samtidigt måste man ändå också acceptera att de studerande är olika. Många kommer till inlärningen i arbetet utan teorikunskaper, och då blir processen för arbetsplatshandledaren annorlunda än om den studerande behärskar teorin. Andra behöver djupare kunskaper i teorin för att kunna fungera i praktiken. Det går mer tid till handledningen om handledaren ingående måste berätta vad som görs och varför.

För att den här handledningen ska ge resultat för både den studerande och handledaren måste arbetsplatshandledarna få tillgång till den utbildning som erbjuds av skolorna. Det här är av högsta vikt därför att också handledarna ska vara à jour med de begrepp som används inom undervisningen och med utvecklingen av innehållet.

Handledningen ökar rikedomen i vårt arbete, om vi bara ger den tid  och plats. Under inlärningen i arbetet har också lärarna ett stort ansvar för vad de studerande ska lära sig under utbildningsperioden och hur den här kunskapen ska nå ut till arbetsplatserna. Vikten av det här samarbetet ska allt mer framhållas för de studerande, för att både handledare och studerande ska vara medvetna om sina mål. Arbetet som arbetsplatshandledare är mycket ansvarsfullt. Därför måste man minnas att samarbetet mellan lärare och handledare är ytterst viktigt i handledningen av studerande.

Dessutom ska man minnas att utbildningen skapar yrkesmänniskor, men yrkesidentiteten skapas av en annan superit.

En god början på det nya året,
Silja