Kolumn: SuPer-medlemmarna är en bärande kraft inom vården och omsorgen
Under hösten har det många gånger framgått hur viktigt det arbete som SuPer-medlemmarna utför är. Hösten har hettat upp känslorna på arbetsmarknaden. Regeringens önskan att försämra uppsägningsskyddet i företag med under tio anställda har lett till politiska åsiktsyttringar där också SuPer varit med.
SuPer-medlemmarna var först i övertids- och skiftbytesförbud och sedan ett par veckor i skiftbytesförbud. Båda de här, i synnerhet det första, orsakade rabalder om hur alla vårdbehövande lämnas utan vård och omsorg. Alltså bara för att vi gör de arbetsskift som planerats för oss. Vad är då innehållet i budskapet från arbetsgivarna: det finns för få vårdare. Just så är det, det har vi i SuPer sagt och motiverat med utredningar, skriverier och tal både lokalt och på riksnivå. Varför reagerar ingen, när all vet om det? Nåja, för att vi måste spara pengar på alla platser inom social- och hälsovården samt inom fostran.
Att spara pengar är alltså grunden för allt, men nu vet vi att pengar sparas på fel platser. En god och högklassig vård fastställs i lagen. Ändå är det inte den regel som gäller nu, utan det är pengarna. Pengarna har fått husbondens roll i en situation där de borde vara en bra styrd dräng.
När vi tänker på hela social- och hälsovården samt fostran måste vi ta det helt från början. Ända från grundskolan. Yrkesutbildningen har redan en längre tid körts ned både penning- och tidsmässigt. Det här är farligt, för i framtiden lider hela branschen.
Nu har man fokuserat på en viss del i utbildningen, lämpligheten. Fint, för SuPer har redan i åratal varit bekymrat över studenternas motivation. Onödigt ofta har de konstaterat att om jag inte kommer in någon annanstans så kan jag bli närvårdare. Så enkelt är det inte! Alltför många som saknar motivation har tagit tid av de studerande som vill lära sig. SuPer-medlemmarnas arbetsbeskrivning varierar, men kärnan är god yrkeskompetens. Och alla vet att yrkeskompetens kräver ordentlig undervisning – i både teori och praktik.
Om tanken är att i fortsättningen spara inom social- och hälsovården och fostran måste närvårdarutbildningen absolut beaktas. Deras arbete är mycket kostnadseffektivt, både på individ- och på samhällsnivå. Närvårdaren verkar i ett mångprofessionellt team var hen än arbetar. Arbetet går ut på att följa, hjälpa, vårda, fostra och visa omsorg. Närvårdaren står närmast patienterna, rehabiliterarna, kronikerna, dem som inte klarar sig längre själva, och barnen i småbarnspedagogiken.
Vi kan konstatera att utbildningen och yrkeskompetensen garanterar att de anhöriga lugnt kan vara på jobb och hemma. De vet att patienten får den hjälp och omsorg hon eller han behöver. SuPer-medlemmarna är den bärande yrkesgruppen inom vård och fostran.
Hälsningar,
Silja