Kolumn: Respekt för yrket ökar välmåendet i arbetet
Emellanåt känns det som om man gett sitt allt i arbetet. Vårdarens arbete är tungt och krävande, men också värdefullt och åtminstone tidvis roligt och givande. Det är också självständigt, och man ser snabbt resultatet av ett gott arbete, oberoende av vilken ålder dem man vårdar är.
Det lönar sig att komma ihåg arbetets goda sidor när allting irriterar. Det är bråttom, svårt att orka, och den låga lönen står verkligen inte i proportion till det ansvar som varje SuPer-medlem bär i sitt arbete.
SuPer-medlemmarnas arbete är effektfullt. Det syns i kvaliteten på välfärdstjänsterna. Det är nu viktigt och värt pengarna att beakta den här saken. Det ökar välmåendet i arbetet och branschens attraktivitet. Båda behövs. Det gamla talesättet, översatt från finskan, gäller också här: Arbetet dödar inte, utan arbetssättet. Vi måste få en ändring i arbetssättet.
Det är inte min mening att direkt uppmuntra till revolt mot brådskan, även om den nog inte borde höra till vårdarens arbetsbeskrivning. Man borde hinna göra arbetet så att klienten eller patienten får det bästa möjliga bemötandet och vård. Men diskutera brådskan på allvar på arbetsplatserna.
Det ligger inget förnuft i att man exempelvis besöker en människa i hemvården fyra gånger om dagen och varje gång olika vårdare. Var är då den förnuftiga planeringen av arbetet? Det finns heller inget förnuft i att arbetstiderna finjusteras nästan varje vecka, ibland till och med dagligen. Arbetstagaren vet aldrig med säkerhet vilken arbetstid han eller hon har.
Att rätta till sådant kostar ingenting, men arbetskvaliteten skulle öka med en skräll, liksom också välmåendet. På alla arbetsplatser regleras vårt arbete av lagar och förordningar, och mot dem får vi förstås inte bryta. Vårdarens arbete utgår från människors behov. Behoven varierar under olika tider och hos olika åldrar. Att beakta och svara på de här behoven har SuPer-medlemmarna expertkompetens i.
Vad ökar det goda och välmåendet? Svaret är enkelt: aktning och respekt för arbetet och att en SuPer-medlem får göra arbete som motsvarar yrket. När examen ger förutsättningar att göra det ska ingen organisation förbjuda det. Det beror till stor del på organisationen om de anställda upplever engagemang i arbetet och en vilja att utveckla det.
Inom utbildningen har de senaste åren varit en utmaning på grund av ständiga nedskärningar, men omfattningen av examina eller de yrkesmässiga basfärdigheterna har inte påverkats. Ingen är genast proffs, men när en sak hör till arbetsbeskrivningen och examen har gett verktyg utvecklas alla när man ger dem ansvar.
Låt oss hålla vår yrkeskunskap och vår yrkesidentitet högt genom att vara stolta över vårt yrke. Låt oss utföra vårt arbete med tanken: Ingen vet vad han kan förrän han försöker.
Hälsningar,
Silja