Kolumn: Nya arbetstagare, lärande i arbetet och motivation

Det är igen den tiden på året när närvårdarna kommer till sina sista arbetspraktikplatser för våren.  Handledningen är en utmaning och tidvis till och med svår, när det finns få anställda. Utmaningen kommer ofta av att en del av undervisningen har överförts på arbetsplatserna. De studerande kommer med sina läroplaner. I dem finns det anteckningar om det som ska läras in under perioden. Det här förfaringssättet har både goda och dåliga sidor. De goda är att man på arbetsplatsen – åtminstone förhoppningsvis – arbetar enligt de nyaste principerna och att den studerande genast lär sig det nya. En negativ sak är att man inte har tillräckligt med tid för att undervisa och förklara saker. På arbetsplatserna har man inte reagerat på att undervisningen ändrats, och handledaren har själv fortfarande lika mycket arbete som tidigare.
 
Koncentrerandet av undervisningen är emellertid absolut viktigt för vår yrkesidentitet och för den kommande arbetstagarens kunnande. Så galet och nästan omöjligt som det här nu låter måste vi börja kräva rätt och tid att undervisa våra nya kollegor.  Många tycker väl att sådana tankar uppstår vid skrivbordet. Kanske, men samtidigt ur ett helt konkret behov. Det här behovet gäller kunniga nya kollegor också i framtiden. Utbildningsformen har genomgått en förändring redan under flera år. Den omfattar allt mer självstudier och lärande i arbetet. Det finns alltså ingen väg tillbaka till det gamla. I undervisningen ligger det största ansvaret på den studerande själv och på skolan, men handledningen på arbetsplatsen har en stor inverkan. Man måste bara ta sig tid till den här handledningen, alldeles såsom de andra också gör. Under sommaren jobbar många studerande just på den platsen där de upplever att de har fått en bra handledning. Det här är den bästa tacken till handledaren och till hela arbetsenheten. 
 
Sommaren innebär också annars nya anställda. När man tar väl emot dem och ger dem den hjälp och handledning de behöver som nya arbetstagare ger arbetet det bästa resultatet, en god arbetskamrat. Många nya anställda har fina arbetssätt, även om de kan avvika från dem vi är vana vid, men det här är just den rikedom som vi särskilt om sommaren får uppleva.
 
Det har kommit in alarmerande uppgifter om arbetsgivaråtgärder till förbundets kansli. Många kommuner och städer har beslutat om ifrågasatta sparåtgärder. Enligt dem tar man inte in några ersättare för anställda som är frånvarande eller på semester, utan arbetet delas upp på dem som är i arbete. Det här är ohållbar personalpolitik, vars enda resultat är utmattning hos de anställda och förmodligen en sjunkande nivå på vården. Den ekonomiska situationen i kommunerna är säkert emellanåt dålig, men man får inte spara så att det går ut över personalens hälsa.
 
När man behöver anställa vikarier ska man göra det.  Särskilt när det gäller dem som behöver vård och omsorg finns det inga uppgifter som inte ska göras dagligen. Därför kan vi konstatera att superiternas arbetsplatser inte hör till dem där man inte behöver anställa vikarier om sommaren. Det här är en fråga om arbetsmotivationen, om kvaliteten på vården och en investering i framtiden: de som får vård mår längre bättre.  På arbetsplatserna vill man göra ett bra arbete utifrån de vårdades behov, såväl barnens och de vuxnas som de äldres. Det här är redan i sig mycket imponerande och resultatskapande. Lyckligtvis finns det sådana arbetsplatser där man har insett att man inte kan nå goda resultat genom att försämra personalens villkor.
 
Så här på tröskeln till sommaren är det emellertid bra att alldeles egoistiskt fundera på sin egen ork och motivation och hur man kan främja eller förbättra dem. Var och en gör som han eller hon finner bäst, oberoende av solsken, blåst eller regn. Sommaren gläntar i varje fall på dörren och snart slår naturen ut i blom.
 
I väntan på sommaren, Silja