Kolumn: När vi lyfte katten på bordet
Det finns många fina talesätt i det finska språket. Att lyfta katten på bordet är ett ypperligt uttryck, som har samma betydelse som att sluta gå som katten kring het gröt.
SuPer och dess medlemmar har redan under många år lyft katten på bordet och talat öppet om krisen inom äldreomsorgen. I skrivande stund har det gått exakt ett år sedan alla fick läsa och höra om hur djup krisen är. Då uppstod också begreppen vårdkris och spökvårdare.
Vårdkrisen har nu i ett års tid skötts av regionförvaltningsverket, Valvira och andra myndigheter. Situationen har följts intensivt, och i något har den också förbättrats. Men det kommer fortfarande bud från medlemmarna om dålig vårdkvalitet. Det är tråkigt och utmanande. Vi tar oron på allvar. SuPer framför begäran om tillsyn och för en dialog med företag och kommuner samt med andra myndigheter för att få en förbättring till stånd.
Vi vet att många medlemmar gör ett mycket fint vårdarbete, är stolta och kompetenta i sitt yrke. Vi vet också att det är mycket tungt för många att den här negativa saken ältas.
Vi har emellertid konstaterat att krisen i äldreomsorgen nu måste få ett slut, vi har alltför länge gått i fel riktning. Alla vet att antalet äldre i Finland ökar snabbt. Nu kan vi inte längre säga att vi rationaliserar jobben. Nej, nu behöver vi stödpersonal för att göra det arbete som har lagts på vårdpersonalen. Samtidigt behöver vi åtgärder för att hålla kvar personalen på arbetsplatserna. Vi behöver också respekt för arbetet och ordentlig, sakkunnig ledning på alla nivåer. En tillräcklig finansiering garanterar detta. Det har pratats länge nog, nu behöver vi handling.
Många säger att personaldimensionering inte är nyckeln till god vårdkvalitet. I nästan alla svar på tillsynsanmälningarna har man konstaterat ett lågt antal vårdare eller fäst uppmärksamhet på antalet outbildade. Alla vet att en utbildad vårdare observerar situationer på ett alldeles annat plan än en outbildad. Det är fråga om patient- och klientsäkerheten.
Vem ska lyfta kattens svans om inte katten själv? Det här är ett annat bra finskt uttryck. SuPer vill lyfta och uppskatta yrkeskunskap. Också den här saken har vi fört framåt i åratal, och nu har vi fått svar, åtminstone delvis. De gallrande lämplighetstesten för studerande kommer tillbaka. Utbildning är kärnan i yrkeskunskapen, den ska vara högklassig och inspirerande. Mer uppmärksamhet måste fästas på utbildningens nivå. Vi har varit bekymrade i synnerhet för teoriutbildningen, i vilken man har gallrat rejält i tron att en studerande kan studera självständigt och ta till sig teorikunskap utan baskunskaper. Sådana studier är närmast omöjliga. Den studerande ska ha någon att fråga av och försäkra sig om att han eller hon har uppfattat saken rätt.
Det aktuella läget inom utbildningen bekymrar såväl lärare och arbetsplatshandledare som arbetsgivare. Det är inte rätt att en nyexaminerad som kommer på jobb upptäcker att teorikunskaperna är alltför diffusa. Ingen tar för givet att en nyexaminerad arbetstagare genast är färdig i yrket. En ordentlig introduktion spelar en stor roll, men också utbildningsnivån.
Vi ska fortfarande se till arbetsbeskrivningen, arbetsförhållandena och utbildningskvaliteten, för de bestämmer hur bra man trivs i arbetet, vad man väntar sig av det och hur det ska utvecklas. För det säregna är att man trivs i arbetet och uppskattar det, men ändå vill bort.
Möt våren i förhandlingarnas tecken!
Silja Paavola
