Kolumn: När vårdaren får göra sitt arbete ordentligt förbättras branschens dragningskraft
En dag på min joggingrunda funderade jag på att tänk om man skulle se problemet med vårdarbrist från ett annat håll än man hittills försökt göra.
Yrket är fantastiskt och betydelsefullt. I en vårdarens arbete behövs kommunikationförmåga och den kan inga maskiner ersätta. Vårdaren behöver även kompetens i att uppfölja effekten av medicinering och rehabilitering. Allt detta kan inte fastställas med ett mätinstrument utan här behövs kontakt med en människa. En maskin kan inte ersätta en vårdare trots den överallt pågående artificiella intelligensboomen. Och ändå måste vi slåss för att kunna göra vårt arbete som vi är utbildade för.
Vårdbranschen har fått en ordentlig törn ”tack vare” nedskärningar i personalkostnader eftersom den offentliga sektorn måste få ordning på sina finanser. Som ni vet har arbetssituationen för många vårdare blivit helt vettlös. Personaldimensioneringen enligt äldreomsorgslagen har lett till att branschen inte längre har dragningskraft och det är svårt att få arbetskraft.
Man skulle tro att alla vill hitta lösningen för vårdarbristen. Tänk om vi skulle lägga om kursen? Skulle lösningen för vårdarbristen vara att vårdarna fick ta hand om det verkliga vårdarbetet. Hur bra skulle arbetet vara om man fick använda sitt yrkeskompetens fullskaligt och att utveckla sig! Engagemanget för arbete skulle säkert öka. Arbetets produktivitet och effektivitet skulle öka. Du vårdar, rehabiliterar, uppfostrar, medföljer, planerar och antecknar. Och det skulle finnas tid för allt det här! Hur annorlunda en arbetsdag skulle då vara, och hur mycket bättre skulle den vårdmottagande personen må.
Det finns givetvis även andra hinder. Den mycket omtalade lönen är en stor fråga. Finansieringen kommer alltid från skattepengarna oavsett om arbetsgivaren är privat eller offentlig. De som betalar är medborgarna i Finland som i alla valundersökningar svarar att det går bra att höja skatten bara vårdarna får en ordentlig lön.
Alla vill ha tillgång till kompetenta vårdare när behovet föreligger. Så låter det alltid före valen. Problemet är dock att det först utlovas bra vård och sedan kommer frågan hur vården ska betalas, men den frågan bara försvinner i tomma intet. Vi behöver inte ha politiker eller landets regering till förhandlingsbordet men sanningen är att pengarna, med vilka vårdarnas löner utbetalas, kommer från kommuner och staten. Men om det inte finns några pengar så lova inget ni kan hålla. Vårdarna och de vårdade är inte till salu för minst betalande.
Det talas för lite om resultaten i vårdarbetet eftersom nu räknas endast besök, åtgärder och annat som statistikförs, men resultat är viktigare. Lösningen till vårdarbristen skulle kunna vara att vårdarna får göra sitt arbete ordentligt. Nu när välfärdsområden börjar sin verksamhet och småbarnspedagogiken blir kvar i kommunerna är stunden kommen då vi ska tillsammans ro hem lösningen på frågan.
Hälsningar,
Silja