Kolumn: Mot sommaren
Trots att det här året har varit mycket märkligt, och verkar var det ända till slutet, är en sak säker: I juni är ljusmängden som störst. Vi ska också hoppas på sol och värme, som ger oss energi.
Sommaren för med sig nya arbetskamrater. Den är för oss som redan är i arbetslivet en möjlighet att visa hur effektfullt och fint vårt arbete är. Den ger oss också en möjlighet att igen lära oss något nytt. De nya sommararbetskompisarna är ofta studerande eller nyexaminerade, och de är ivriga och villiga att lära sig mera. Det lönar sig att utnyttja den här situationen. Coronavåren har varit oerhört tung för många SuPer-medlemmar. Nu lönar det sig att ta emot de ivriga nya arbetskamraterna med respekt för den egna yrkeskunskapen och identiteten. Alla behöver en ordentlig introduktion för att arbetet i framtiden ska vara meningsfullare och lättare. Där är du den viktigaste personen av alla.
Vår bästa resurs är fortfarande den egna yrkeskompetensen, att vi delar med oss av den och förkovrar vårt eget kunnande tillsammans med andra yrkesutbildade. Hela vårdarbetet är ett teamspel, inte ett ensamt knog. Låt oss göra ett löfte om att vi den här sommaren introducerar de nya medarbetarna ordentligt och utnyttjar lärdomarna om kommunikation. När det är som bäst påverkar båda parterna varandra.
Nu ser det ut som om coronatoppen har nåtts och vi kan gå mot ”det nya normala”. Vad innebär det i vårdarbetet? Corona slog hårt på äldreomsorgsplatserna. Vårdpersonalen fick ändå skyddsutrustning verkligen sent. Det finns naturligtvis platser där skyddsutrustning hela tiden fanns till hands och allt fungerade. Men trots det kom det i regel budskap till förbundet om att skydden saknades.
Hur länge kommer vi att vara tvungna att använda skyddsutrustning i arbetet, både för vår egen skull och för deras som vi vårdar? Att arbeta med utrustning är tungt och det bör arbetsgivarna förmå reagera på. Vi har regler för arbete i hetta och i köld, men nu räcker det inte längre. Arbetsgivarna måste beakta att vårdarnas arbete inom basvården är fysiskt tungt och arbetet förbrukar syre. Med mask för ansiktet är det tyngre att uppta syre, och det leder till att vårdarna blir trötta.
Det finns två sätt att reagera på saken: öka personalen eller göra det möjligt att ta pauser. Det här är det berömda dilemmat för vilket det finns två svar, och på båda är det svårt att hitta en lösning. Även om orsaken till problemet nästan alltid är att det finns för lite personal ska vi inte nöja oss med det. Vi ska inte låta arbetsgivaren komma undan så lätt, utan vi ska tala och förhandla om saken. Det får inte gå så att arbetsgivaren bara säger att försök stå ut. Vi måste tillsammans fundera på hur arbetet ska göras och hur vi ska ta vara på personalens krafter, oberoende om sommaren blir normal eller varm. Vi ska komma ihåg att utan personal går det inte. Vi ska inte bråka om köpande av Vichy, utan fundera på hur vi ska orka ta hand om dem vi vårdar.
Sommaren kommer till alla, den är bara annorlunda. För en del innebär den sommarstopp, övergång till ett annat arbete eller till och med permittering. Många har vant sig vid kortjobb och det kan hända att det inte är möjligt den här sommaren. Många får bara två veckors semester. Enligt min mening har många arbetsgivare missbrukat de förordningar som skrevs för corona. Vi får se hur snabbt landets regering upphäver de undantagslagar och -förordningar som gäller hälso- och sjukvårdspersonalen och på basis av vilka man har kunnat ändra bestämmelserna om semestrar, övertidsarbete och annat. Nu ser det inte ut att finnas motivering för dem.
Vi ska ändå alltid hålla i minnet att vi är SuPer och tillsammans är vi mera.
Silja Paavola
SuPers ordförande
