Kolumn: Man lyssnar på SuPer, för vi har kunskap

SuPer har som den enda intresseorganisationen inom social- och hälsobranschen redan i många år krävt att man måste fastställa en minimidimensionering av personal. Nu fick vi den där dimensioneringen, och vi riktar ett stort tack till SuPers medlemmar och samarbetspartner!

I höstas, när temat alltmer började synas på agendan, beslöt vi inom förbundet att ordna en demonstration under äldreveckan på Medborgartorget den 6 oktober. Det kom duktigt med medlemmar från landets olika delar och många riksdagsmän kom också för att säga sitt ord. Ett stort tack till dem för det, för de bidrog avsevärt till beslutet. Samtidigt som man visar att äldre människor och ålderdomen är värdefulla konstaterar man att yrkesutbildad personal behövs för att  ta hand om dem. Beslutet skapar trygghet både för dem som vårdas och för deras anhöriga. Nu måste vi också se till att kvaliteten bibehålls.

Minimidimensioneringen innebär att dimensioneringen inte får vara mindre än 0,5 i något skede.  En vårdinrättning, ett servicehus eller motsvarande kan använda en minimidimensionering, men genast när någon blir sjuk eller annars frånvarande måste där finnas en vikarie med samma arbetstid som den frånvarande. Alltså inte förkortad arbetstid. Vårdardimensioneringen 0,5 är ett absolut minimum – inte ett maximum. Mycket är bra i dimensioneringsbeslutet, men där finns ett gjutfel: det gör det möjligt att räkna personalen flexibelt. Vi kommer säkert att få påminna beslutsfattarna om de lagstadgade anvisningarna, exempelvis om äldreomsorgslagen. I den sägs att servicebehovet bestämmer behovet av utbildad personal. På den här punkten ger vi inte efter.

Kommunerna och städerna har redan under åratal varit tvungna att höja kriterierna för när invånarna kan omfattas av kommunal vård, oberoende av vem som producerar den. Vi vet hur mycket mer vård och omsorg de som vi vårdar behöver i dygnetruntvården överallt. Vi ska heller inte glömma hemvården, där vård också ges dygnet runt.

Jag fick ett fint tillfälle att medverka i en telefonintervju i radioprogrammet Laajakulma. Människor inom olika områden diskuterade hurdan en människovärdig ålderdom är och om den är beroende av pengar. Många med egen erfarenhet konstaterade att det helt enkelt finns för få vårdare och att många problem kommer sig av just detta. Själv sade jag bland annat att en långsam äldre person och en jäktad vårdare är den allra sämsta och dyraste kombinationen. Det här var en mening som många tog fasta på. Också i den här diskussionen kom det fram att 0,5 är ett absolut minimum. Chefernas och organisationens arbetssätt har stor betydelse för att arbetet ska vara av god kvalitet och givande. Kvalitet kostar, men det allra dyraste är dålig kvalitet, som sedan måste rättas till med höga avgifter för specialiserad sjukvård och ambulansrumba.

SuPer är en intressebevakare för över 90 000 medlemmar. En stor del av medlemmarna arbetar med äldre personer. De har alltså kunskap om hur man klarar sig där. Som samhälle måste vi förstå att antalet äldre personer ökar relativt sett mest, och därför måste vi ägna allt mer uppmärksamhet åt deras omsorg. Här kommer vi också till vad primärskötare och närvårdare får göra på sjukhusen eller på mottagningarna och om vi behövs. Svaret är att vi behövs, och att vår arbetsprofil ska följa vår utbildning. Eller har jag fel när jag säger att den största användargruppen på hälsostationerna är äldre personer och den största patientgruppen på sjukhusavdelningarna likaså. De behöver medicinsk behandling, men absolut också ett rehabiliterande vårdgrepp med just de resurser som de har. Och vi har förmåga att locka dem till en smula mer genom hjärtlig uppmuntran på superitsätt.

Med ett hjärtligt tack till våra duktiga medlemmar och förbundets fina personal,

Silja