Kolumn: Lagdjungel eller rättssäkerhet?
Jag antar att det ständiga nagelfarandet om situationen inom den offentliga finansieringen står oss alla upp i halsen. Det är ju tröttande när diskussionen verkar bara vara skuldbeläggande. Talet om nedskärningar inom den offentliga finansieringen rör alla SuPer-medlemmar, oavsett om man arbetar inom den privata eller offentliga sektorn, inom sote-branschen eller bildningsväsen. Vi SuPer-medlemmar utför samhällsservice som välfärdsstaten har utlovat. Hur ska vårt arbete tryggas så att vi kan utföra vårt arbete enligt lagar och förordningar?
I Finlands grundlag konstateras att: ”Det allmänna skall, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna skall också stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt.” Lagens syfte är att garantera humanitet och mänsklighet och värdet i dem. Det finns hur mycket som helst andra lagar och de fastställer sakerna noggrannare.
Vårt arbete styrs av lagar och förordningar och många överenskomna arbetsformer. Detta har vi tagit till oss. Det sägs att lagen ska alltid följas, men vad händer just nu? Samtidigt som det inom sote-branschen och småbarnspedagogiken råder en enorm personalbrist så pågår i många kommuner och välfärdsområden samarbetsförfaranden med syfte att minska antalet arbetstagare. Vem bestämmer vilken lag vi inte ska följa?
De som blir kvar i branschen får alltmer större arbetsbörda och det kommer att få följder. Många väljer korttidsjobb i stället för fast anställning. Det påverkar de kvarvarande arbetstagarnas trivsel i arbetet och utveckling av arbetet. Korttidsjobb som huvudsaklig arbetsform är ganska nytt. Det är förståeligt att vissa väljer påhugg men arbetstagaren måste också vara medveten om att kollektivavtalet som används på arbetsplatsen säkrar endast lön och om man inte har tjänat in semesterdagar betalas de ut som lön. Det finns även firmor som förmedlar korttidsjobb där det inte finns något kollektivavtal utan personen betraktas som företagare.
Det bästa alternativet för alla skulle vara att man trivs i sin fasta anställning. Den fasta anställningen har många goda fördelar, men det finns också saker att åtgärdas. För det krävs ärliga förhandlingar med arbetsgivarna: på arbetsplatsen måste man komma överens om genomförandet av de planerade arbetstiderna, arbetsbeskrivningarna och tiden som behövs för att handleda studenter. Dessa är bara några exempel på hur man kan förbättra trivseln och engagemanget i arbetet.
Alla ovannämnda sakerna har betydelse för arbetets effektivitet. Inom sote-branschen kan man inte glömma bort klient- och patientsäkerheten: tjänsterna utförs vid rätt tid, de är effektiva och evidensbaserade.
Inom småbarnspedagogiken ska man även ta hänsyn till FN:s barnkonvention, åtminstone de fyra grundprinciperna: ingen får diskrimineras, man ska tänka på barnets bästa, barnets rätt till liv och utveckling samt respekt för barnet.
Hälsningar
Silja