Kolumn: Julklappsönskan

Det lackar mot jul och julen kommer ju oavsett om du är ledig eller arbetar. Även julklappar delas ut, hoppas de är till belåtenhet. Jag väntar på julens magi för julklappen som är riktad till oss som arbetar är inte riktigt den som jag önskar.

Jag har en önskan om en julklapp som jag hoppas blir av, och det går även bra att skicka den efter jul. Den önskade julklappens syfte är rimlighet som alla kan ha nytta av och glädja sig åt. Den bästa julklappen skulle vara att man förstod en enkel och viktig sak: Det är arbetstagarna som åstadkommer resultat vilket medför en rimligt god sak för alla. Det gäller alla arbetstagare, inte bara ledningen eller de som alltid hittar på något nytt. Och någon borde äntligen förstå att söndra och härska fungerar inte i vår tid, om den nu ens har fungerat någon gång. Nu behövs mycket mer samarbete och lagarbete – inte ordergivning.

Vi har många frågor som vi tillsammans kan diskutera och således även förhandla. Det speciella i den här situationen är fortfarande att någon har redan klart och tydligt antecknat vilka målsättningar vi måste komma fram till och på vilket sätt.

Ibland måste man titta bakåt så att man kommer framåt. Ett nämnvärt förhandlingsresultat mellan arbetsmarknadens parter skedde den 23 januari 1940, den berömda januariförlovningen, när dåvarande socialminister Karl-August Fagerholm konstaterade att något måste göras. Man ska erkänna och respektera de finska arbetstagarnas rättigheter. Samtidigt konstaterade Fagerholm att lösningen ska nås genom avtalsförhandlingar. Och sedan förhandlades det tills det blev resultat.

Som resultat av förhandlingarna gavs följande kommuniké: ”Representanterna för Arbetsgivarnas i Finland centralförbund och Finlands fackföreningars centralförbund har sinsemellan förhandlat och som resultat har de kommit överens om att arbetstagarna har rätt att organisera sig och att nämnda centralorganisationer kommer att förtroendefullt förhandla om alla inom verksamhetsområdet framkomna frågor för att lösa dem, och om möjligt i samförstånd.”

Ovanstående anda behövs nu. Den offentliga eller offentligt finansierade sektorn ska inte ställas mot den öppna sektorn för faktum är att båda behöver varandra. Många har samma åsikt som jag tills vi börjar prata om löner och möjligheterna till löneförhöjning. Då blir det annat ljud i skällan. Men vad händer om man inte lägger pengar och lönepengar på de yrken som möjliggör att vi har arbetstagare och kompetens och genom vilka vi når resultat? Ska vi försämra kompetensen, ska vi tvinga en del av arbetstagarna stanna hemma för att ta hand om sina anhöriga?

Nu erbjuds vi alla sorters julklappar. Jag måste konstatera att man inte ska ta emot vissa julklappar, oavsett hur vackert paketerade de än är.

Vi återlämnar paketet och tillverkar tillsammans julklappen även om den kommer lite försenad. Det är fortfarande lite tid kvar till jul, och kanske hittar vi magin, eller bara helt vanligt bondförnuft.

Trots allt önskar jag er alla en härlig juletid.

Hälsningar

Silja