Kolumn: I väntan på en regering, redan i full gång
Många är helt utleda när man ens nämner vårdreformen. Som tur är vi inte utleda inom förbundet, utan vi är fortfarande ivriga och vill vara med om att bygga reformen. SuPer har redan länge påpekat att samkommunmodellen är bra. Man måste naturligtvis också beakta invånartalet och finansieringen när modellen fastställs. I paras-lagen fastställdes invånartalet till 20 000. Det skulle kunna höjas till 200 000. Det här kunde vara det magiska invånartal med vilket en kommun själv fick producera vårdtjänster, i övrigt skulle servicen produceras av samkommunen. Då skulle servicen vara nära, och ändå kunde vettiga koncentrationer bildas.
Finansieringen är också en het potatis. Kommunerna har redan under ett antal år duktigt underbudgeterat social- och hälsovården. Det har lett till att man nu på många orter har inlett samarbetsförfaranden. Avsikten är att med olika medel minimera budgetunderskottet. SuPers ståndpunkt är fortfarande att vi inte längre kan spara i de välfärdstjänster som SuPer-medlemmarna skapar med sitt arbete. Personalen befinner sig redan nu vid de yttersta gränserna, och vårdkvaliteten och -säkerheten är hotade. Att ytterligare spara skulle innebära en nedkörning av de välfärdstjänster som garanteras av grundlagen. Det här vill ju ingen.
Vi har under hela början av året fått läsa om det dåliga läget inom äldrevården. Vårdkvaliteten och -säkerheten har fått förfalla i takt med utläggningarna. Ibland så drastiskt att vissa aktörer har förelagts vite och någon hotas dessutom med indragning av tillståndet. Allt det här är beslutsfattarna medvetna om, och de har också erkänt problemet.
Det är säkert ganska många som tittade på valtenterna. I dem konstaterade alla utom en partiordförande att vi måste få en vårdpersonaldimensionering inom äldrevården inskriven i lagen, minimum 0,7. Dessutom måste det finnas separat stödpersonal. Det här kostar, men löftena måste infrias. Människorna har rätt att få ordentlig vård när de behöver den på grund av skada, sjukdom eller skröplighet.
Någon kan tänkas fråga sig var man får vårdare och om de ens finns. Den riksomfattande utredningen av personal- och uppgiftsstrukturen inom socialvården som gjordes i år ger svar. I utredningen konstateras det tydligt och klart att det inte råder brist på utbildade närvårdare. Frågan gäller de heltidsarbetsavtal som är i kraft tills vidare, arbetets innehåll och belastning samt lönen. Just det som SuPer redan i åratal fört fram. Nu kräver vi beslut av regeringen om sådant som redan utlovats.
Det finns problem inom många branscher, det vet vi inom förbundet, och dem griper vi tag i med samma iver, ingen ska lämnas utanför.
Hälsningar,
Silja