Kolumn: Hurdan värld – och värdesystem?

Efter en ganska hektisk vecka ägnade jag söndagen åt alldeles normala hemsysslor, städade och ställde terrassen i höstskick. På eftermiddagen kokade jag kaffe och drack det ute på den städade höstterrassen iklädd en stoppad väst. Jag funderade på värdesystem i allmänhet och på hur de tar sig uttryck idag. När man frågar folk vad som är bra i Finland blir svaren den allmänna säkerheten, det jämlika samhället, utbildningens höga kvalitet och välfärdstjänsterna i allmänhet. Om man frågar superiterna och relaterar saken till det egna arbetet får man också som svar det jämlika samhället, utbildningens höga kvalitet och välfärdstjänsterna i allmänhet. Och där är en verklig laddning värden i hela arbetsfältet för superiterna.

Den mest bärande kraften i superiternas värdesystem är kanske rättvisan, som kan anses vara kärnfrågan i välfärdstjänsterna. Alla måste få god vård, oberoende av samhällsklass och religion. På andra plats kommer det att arbetet görs med värme och hjärta, nästan så som man vill bli behandlad själv. På tredje plats kommer den järnhårda yrkesskickligheten, som leder funktionerna. Det är emellertid sant att det inte hjälper med värme, hjärta eller rättvisa om det inte finns kunskap och skicklighet att vårda människan. Det har inte skett några förändringar i människans anatomi och fysiologi under århundradena, men sjukdomarna och deras behandlingsformer förändras ständigt. Därför behöver vi yrkeskunniga personer för det här arbetet och denna yrkesmässighet bör vi värna om.

Jag har ofta diskuterat med medlemmarna om arbetsmotivation i allmänhet. Ganska många är verkligt trötta, många också psykiskt. Orsaken är klar:  arbetsbeskrivningen har utvidgats så mycket att det inte finns tid för vårdarens grundläggande arbete och det här tär på krafterna. Arbetsgivarna har tappat bort vårdarens grundläggande arbetsbeskrivning, när man bara har varit ute efter produktivitet i stället för resultat. Produktivitet är alldeles fel term inom välfärdsservicen. Det här betyder ändå inte att det inte är viktigt att fundera på ekonomin i verksamheten. Superiterna producerar med sitt arbete välfärdstjänster för kommuninvånarna och de här tjänsterna har man kommit överens om i politiska beslut. Här ligger en av de största skillnaderna i värdesystemen. En vårdares värdesystem är en holistisk människa, som när hon omfattas av vården har behov som måste tillfredsställas  På andra håll konstaterar man att saken är klar med vissa åtgärder på den här tidslinjen. Tiden kan inte anses vara en allmängiltig modell, för människan är ingen maskin. Vården är inte heller någon processfunktion såsom man tänker sig den inom industrin.

Jag kom att tänka på en tidningsartikel där man konstaterade att produktiviteten på ett sjukhus eller ett vårdhem mångdubblades med Lean-funktionen när man gjorde en ändring i arbetsprocessen Saken gällde den personliga hygienen och hur den sköttes på ett produktivt sätt. En vårdare klädde av patienten, en annan badade, en tredje klädde på och en fjärde bäddade sängen. Man konstaterade att flera personer kunde få bada på det här sättet än förut. Produktiviteten ökade, men hur var det med resultaten?

Vårdarens uppgift är att uppmuntra och lära en människa att använda de resurser som hon redan har. Inte att göra i stället för, utan att hjälpa när patienten inte förmår själv.  Jag tänker bara på vem som egentligen vill att många människor ska hjälpa till med den personliga hygienen, just när man är i en mycket sårbar situation?

Trevliga höstdagar,
Silja