Kolumn: Hur ska vi gå vidare i arbetet och utbildningen?

Samhällsfördraget kom aldrig till stånd, men problemen försvinner inte. Nu är det fråga om hur vi kan förbättra konkurrensförmågan. En annan aktuell fråga är hur man kan öka produktiviteten hos den offentliga servicen. Ett problem kommer finansieringen att vara, och den kommer alltid från skatteintäkterna. Hur ska de räcka till? Det här, det vill säga finansieringen, var det för superiternas del fråga om i samhällsfördraget.

Den offentliga servicen behöver mycket arbetskraft, men om man vill öka produktiviteten kan det bara innebära en minskning av antalet arbetstagare. SuPers ståndpunkt är att man inte kan minska personalen inom vård och omsorg. Vi kan konstatera att superiterna producerar kommunal service inom flera olika områden under hela livscykeln, från småbarnsfostran till äldrevård och långvård. Åldersutvecklingen bland befolkningen i vårt land innebär att superiterna behövs.

Hur ser framtiden ut med dagens kunskap? Bland annat är pensionerna, löneuppgörelsen och nedskärningarna i utbildningen stora avgöranden med stor inverkan. Man kan välja när man går i pension, även om den individuella pensionsåldern när man får full pension är fastslagen. Löneuppgörelserna har varit verkligt måttfulla. Anslagen för utbildning har minskats, trots att den utbildade arbetskraften har varit en ytterst viktig fördel för Finlands framgång både i hemlandet och ute i världen. 

Utbildningen är också något absolut viktigt inom vår bransch, den skapar trygghet och kvalitet. En människa som behöver vård eller omsorg är ofta i underläge i vårdsituationer. Därför måste han eller hon kunna lita på att vårdaren är en yrkesutbildad person som har både kunskap och förmåga. Utbildningen förändras med tiden. Vi lyssnar till arbetsgivarnas önskemål. Vi måste också beakta de studerandes sätt att lära sig och ändra våra funktioner i enlighet med behoven. I utbildningen måste man bättre kunna utnyttja redan förvärvade kunskaper och färdigheter.

Denna höst inledde många sina studier med examensbetyg och arbetsplats som mål.  De studerande kommer till arbetsplatserna för sitt lärande i arbetet fulla av iver att lära sig nytt. Det här är en bra sak och betyder att det finns intresse för branschen. De branscher inom vilka superiterna arbetar är mycket människonära och där behövs utöver kunskaper och färdigheter också kommunikationsförmåga. Hur undervisar man i och hur lär man sig kommunikativa färdigheter? I skolan lärs de ut i samband med människouppfattningen, med filosofi eller med vårdbegreppet. Allt detta är rätt, men världen omkring oss förändras hela tiden och beteendet med den.

Under lärandet i arbetet är kommunikationen ömsesidig och det väsentliga är att respektera den andras ställning. Det fanns tider när en studerande inte hade någon talan, utan bara gjorde som han eller hon blev tillsagd. Lyckligtvis är den tiden förbi och man har förstått hur fint det är när en studerande ivrigt kommer med nya idéer och kunskaper och ibland till och med lyckas vädra bland tänkesätten inom en arbetsgemenskap. Alla delar inte alltid min åsikt här, men världen går framåt, och det gör också de studerandes ställning. Vi måste tänka om och inse att studierna inte längre bara siktar på att man ska avlägga en examen, utan de innebär ett livslångt lärande.

Ett syfte med utbildningen är att underhålla intresset för att lära sig nytt och därför ska det också finnas utbildning för dem som är i arbete. Med en god utbildning främjar man också tillfredsställelsen med arbetet och viljan att själv utveckla sitt arbete.  Utbildningen och de studerandes rättigheter är viktiga för SuPer, men det är också arbetstagarnas rättigheter.  Låt oss ta emot de studerande och berätta för dem om rättigheterna.

Med en önskan om en solig höst,
Silja