Kolumn: Gott och framgångsrikt nytt år

Ett nytt år för alltid med sig en känsla av att allt nytt och skojigt kan hända. Det är en underbar känsla, att vänta på något nytt och samtidigt se tillbaka på det gångna året. Överallt har man under förra året gjort årsplaner och ekonomiska beräkningar enligt den bästa kunskapen och siarförmågan, försökt fundera ut hur vi kan svara på alla utmaningar i framtiden.

SuPer inleder det nya året genom att väcka arbetsgivarnas tankar på att förbättra arbetsförhållandena. Hur kan vi göra arbetet lockande och meningsfullt, för det är ju vad det är i bästa fall. Nu har den ekonomiska situationen på många ställen lett till att superiternas arbetsprofil har breddats. Den som vårdas får allt mindre av vårdarens tid, när en del av arbetstiden går till att sköta stödtjänster, städning, tvätt och matlagning. Det här arbetssättet har nu utnyttjats så långt det går, och det ger inte önskat resultat. Man kan nästan konstatera att samtidigt som vi vill att de som behöver vård bor allt längre hemma och blir rehabiliterade, barnen får allt bättre fostran och utbildning och vårdtiderna blir kortare på sjukhusen, så utarmar vi superiternas möjligheter att verka enligt de här målsättningarna.

Låt oss ändra våra funktioner och göra en god vård möjlig. Superiterna är yrkesutbildade för vårdarbete och arbetar under mycket varierande förhållanden. Ändå är en gemensam faktor för alla att superiterna gör vårdarbete, och stödtjänsterna har sina egna yrkespersoner. Vi har många arbetsplatser där man mår bra. Arbetet är intressant, arbetsgivaren uppskattar kunnande och lägger inga konstgjorda hinder i vägen. På de här arbetsplatserna hör det till att utveckla vårdarbetet, där finns en positiv anda, som bidrar till att arbetet ger resultat. Arbetstagarna har en yrkes- identitet som de är stolta över och de arbetar med yrkesskicklighet och hjärta.

Varför kan man inte kopiera verksamhetssätten på de här arbetsplatserna överallt? Många hittar flera orsaker, men nu finns det skäl att slänga de här orsakerna på sophögen och ta bättre arbetsrutiner i bruk. När superiter har tillfrågats hur de själva skulle förbättra sina arbetsförhållanden svarar nästan alla att det lyckas om man ökar antalet närvårdare och primärskötare, sätter värde på den kompetens som utbildningen ger och förtydligar arbetsprofilen. Det här påpekas alltid, oberoende av vilken arbetsplats det är fråga om. Av svaren kan man också dra en slutsats om hur superiterna upplever problemen i sitt arbete. Vård- och omsorgsarbete görs utifrån individens behov och det är hela tiden närvarande arbete. Behovet av vård varierar med arbetsplatsen. Det vill säga vad för slags vård, omsorg, fostran eller annat motsvarande som erbjuds på den platsen och vad som där krävs. Gemensamt är bara det att arbetet binder vårdaren till den som vårdas. Man bör ge mer tid för dem som vårdas, men när andra redan väntar på sin tur är den omedelbara följden en känsla av brådska och otillräcklighet.

En vårdare förmår inte vårda flera människor samtidigt. Det finns behov såväl av en ökad personalmängd och respekt för kompetensen som av ett förtydligande av arbetsprofilerna för att man ska åstadkomma bästa möjliga resultat. Superiterna arbetar på mångprofessionella arbetsplatser. Allas arbetsinsats behövs och nu är det viktigt att allas kompetens utnyttjas till fullo. Alltså inga konstgjorda förbud mot att använda den kompetens som finns.

Låt oss driva igenom den här förändringen tillsammans, enligt SuPers värden modigt, ansvarsfullt och med respekt.
 
Hälsningar,
Silja