Kolumn: En fungerade arbetstidsplanering lockar folk till branschen

Den senaste tiden har det i Finland diskuterats mycket hur man inom småbarnspedagogiken samt social- och hälsobranschen kan öka kvarhållnings- och attraktionskraften. Vad borde göras för att fler ska söka sig till branschen och de som redan är där ska vara kvar? Alla ni som utför detta arbete vet hur man ska göra. Arbetsmiljön och arbetsbeskrivningen måste rättas till för det är de som gör att man trivs eller inte trivs i sitt arbete.

Nu har även arbetstiden lyfts fram. I England har man studerat och provat fyradagars arbetsvecka, och försöket har varit en succé enligt vissa mätkriterier.

På nästan alla arbetsplatser inom vårdarbetet tillämpas periodarbete. Det är en arbetstidsform som möjliggör nästan alla slags arbetspass. Man arbetar ett antal avtalade timmar enligt överenskommen arbetsskiftsförteckning. Ofta är det treskiftsarbete som är den tyngsta arbetstidsformen.

Arbetstidsplaneringen måste stödja arbetstagarna att orka utföra sitt arbete. Att bara konstatera att vi tillämpar en ergonomisk arbetstidsplanering är inte dagens melodi. Inte heller att man bara ger order. Man måste prata med arbetstagarna. En bra målsättning är autonomisk arbetstidsplanering. Det är ingen lätt lösning, men när alla är införstådda med reglerna så är en autonomisk arbetstidsplanering bevisligen en fungerande modell.

Inom småbarnspedagogiken är den stora arbetstidsfrågan den så kallade finjustering av arbetstiderna. Problemet är samma såväl i ett vanligt daghem som i ett skiftesdaghem där arbetstagaren är flexibel i förhållande till arbetsgivaren.

Det finns dock bättre sätt att agera än ständig finjustering. När arbetstagaren vet säkert att ett planerat och bekräftat arbetsskift kan genomföras, då kan man även planera arbetets innehåll och genomföra det bättre. Även om ett barn oväntat inte kommer till daghemmet, så kommer ändå arbetstagaren till arbetsskiftet som överenskommits, och förbereder sig inför arbetsdagen. Frågan är vad använder man arbetstiden till.

Barnskötarna är småbarnspedagogikens stödpelare. Barnskötarna är med barnen hela  arbetstiden. De tar hand om, vägleder och uppfostrar barn, och är vardagens pedagoger. Arbetsinnehållet är givande, men där finns ett problem. I lärarnas arbete inom småbarnspedagogiken ingår planeringstid, cirka fem timmar per vecka, och om det finns möten antecknade i kalendern kan det finnas veckor då läraren är frånvarande till och med femton timmar per vecka. Genomförandet av pedagogiken är barnskötarnas ansvar. De är på plats på riktigt och närvarande i alla situationer.

Flera olika arbetstider kan överenskommas lokalt eftersom allt passar inte alla. En kan utföra långa arbetspass och då växer antalet lediga dagar, för andra kan helt vanliga arbetsskiftsförteckningar passa bra och för vissa passar ett kortare arbetsskift som oundvikligen genererar enstaka lediga dagar. Patient- och klientsäkerheten är prioritet ett: på arbetsplatsen måste det finnas yrkesutbildade sote-personer som utför arbete som motsvarar deras utbildning – detta har vi nu hört även ur ministerns mun.

När man nu överallt talar om attraktions- och kvarhållningskraften samt om fungerande arbetstider så ska vi se till att de verkställs även på egna arbetsplatser. SuPer ser till att de sakerna inte glöms bort.

Hälsningar

Silja