Kolumn: Arbetarskyddets betydelse framhävs under coronatiden

En säker arbetsplats är absolut nummer ett var du än jobbar. Vi har som förbund redan länge framhållit saken, men under den här coronatiden har den konkretiserats för alla.

SuPer har i många år talat om en tillräcklig personalstyrka, om arbetsbördan och arbetsbeskrivningen, om arbetsergonomi och arbetspassautonomi. Ifall de här sakerna varit i skick skulle det inte vara så här svårt att garantera säkerhet i arbetet. Vi lever nu med de här befintliga resurserna och kamratmentorskapen, men säkerheten i arbetet får inte försummas.

Hur ska vi hindra en arbetstagare som vårdar insjuknade att själv bli sjuk? Som förbund har vi tagit starkt ställning till den skyddsutrustning som används i vården av coronapatienter. Viruset är detsamma var patienten än vårdas, på sjukhus eller på vårdhem för äldre.

Hur ska vi leda exponerade arbetstagares arbete? Den så kallade anpassade karantänen är inte någon god modell. Då fortsätter arbetstagaren i sitt jobb som vanligt, som om inget hänt, och uppmanas att följa situationen och vara uppmärksam på symtom. Först efter att symtom visat sig hänvisas arbetstagaren till coronatest och hem för att vänta på resultatet. Sådan är situationen på alltför många arbetsplatser. Anpassad karantän, att man går på jobb som vanligt, men inte får gå någonstans under fritiden, är en mycket säregen tolkning av arbetsgivarens direktionsrätt. Anpassad karantän är en nonchalant tanke på en eventuell spridning av sjukdomen.

En kirurgisk mask hindrar spridning av viruset från en symtomfri person, men under arbetsdagen har personalen rätt att äta och dricka. En arbetstagare måste också ha rätt att andas utan mask under arbetsdagen. Det är en arbetarskyddsfråga. I vårdarbetet sitter man inte vid ett arbetsbord, utan gör fysiskt arbete, blir andfådd och till och med svettas.

Många säger att det finns tillräckligt med skyddsutrustning. Bra, då har vi ju koll på situationen! Alltför många berättar också att det inte finns tillräckligt med skyddsutrustning, och att anvisningarna fortfarande ändras för mycket. Det här är inte lätt, men vi måste tänka som i räddningsinstruktionen på flygplanet: Fäst först ansiktsmasken på dig själv och först därefter kan du hjälpa andra.

Problemen med att planera vården av coronapatienter och att vårda dem förekommer främst inom äldreomsorgen. Det är inte överallt möjligt att skapa kohortavdelningar, utan patienterna är på sina egna platser. Här hjälper inte annat än stenhård vårdplanering, som helst ska göras tillsammans med personalen. På det sättet engagerar man alla för saken – situationen innebär en utmaning för alla.

Viruset kan också smitta i småbarnspedagogiken eller i skolan, så användning av skyddsutrustning bör övervägas på flera slags arbetsplatser.

Vi har alla fått nog av coronan. Vi önskar att den skulle ta slut lika snabbt som den kom, men det är inte möjligt. Vi ska göra allt vad vi kan. Vi ska kräva skydd och skydda oss själva. Vi ska ta vaccinet genast när vi får det, för på så vis skyddar vi oss själva, våra närmaste och dem vi vårdar, var vi än jobbar.

Låt oss ta hand om oss själva och varandra.

Hälsningar,

Silja