Kolumn: Inte själva arbetet utan sättet att arbeta
Första kvartalet som självständiga aktörer inom välfärdsområden och kommuner har nu avverkats. Det är dags att ta reda på vad som har gått bra för arbetstagarna och vad som kräver förbättring. På nyheterna har vi läst hur bra förändringen har gått administrativt. De administrativa förändringarna för SuPer-medlemmarna syns på många sätt: inom intressebevakning har ombudsmännen bytts ut och på välfärdsområden är arbetsgivarna nu andra än tidigare. Men ännu är ingenting klart. Administrationen ändras med tiden men viktigast är att ändra arbetsbeskrivningen och arbetssätten. Personalbristen är så stor att det inte finns någon tid att spilla.
Det måste ske vettiga förändringar i arbetsbeskrivningen och arbetssättet. Och det finns ett beslut på ministernivå om vårdarnas arbetsbeskrivning: yrkesutbildade personer inom sote-branschen ska utföra det arbete som de är utbildade till. Och vårdtagarna måste lyftas fram. SuPer har i åratal talat om att kärnpunkten i detta arbete är resursorienterad och helhetsinriktad vård, rehabilitering och handledning. För stödarbeten behövs andra yrkespersoner.
Vårdarbetet är omfångsrikt. Dess innehåll beror mycket på vilken arbetsplats var och en arbetar. Inom specialsjukvården är arbetet mycket annorlunda än till exempel på handikappsidan. På båda områden behövs dock vård och bra yrkeskompetens, och absolut viljan att arbeta precis inom det delområdet. Vi behöver inga motsatsförhållanden, det är bara arbetsbeskrivningen som är olika. Båda delområden kan antingen vara attraktivt eller frånstötande. Arbetsbeskrivningen och arbetssättet påverkar hur man känner för arbetet. Och det är den känslan som gör arbetet attraktivt och intressant.
Även inom småbarnspedagogiken och i skolorna har det skett förändringar. Man har velat minska antalet barnskötare trots att ingen önskar att barnavården skulle få mindre resurser. SuPer har framhållit att särskilt i småbarnsgrupper, där barn under tre år vistas, ska det finnas två närvårdare eller barnledare som har avlagt andra stadiets examen med de nuvarande examensbeteckningarna. Pedagogiken är alltid närvarande för det är vardagens pedagogik. Närvårdarna är alltid närvarande i alla situationer, och förutom omsorgen uppfostrar och vägleder närvårdarna barn varje dag.
I skolan är det säkert tidvis motiverat att använda två lärare såsom det är motiverat att använda skolgångshandledare i många situationer. I offentligheten har man på senaste tiden diskuterat att alla inte har lärt sig läsa, skriva och räkna vilket är målsättningen inom grundskolan. Det har även framkommit att i skolklassen kan det vara många elever som behöver någon som går bredvid för att uppnå målen. Då är en skolgångshandledare ett bra val.
Summa summarum. En arbetstagare som har avlagt examen ska inte underskattas utan arbetsbeskrivningen och arbetssättet ska utformas så att det lockar folk till branschen.
Hälsningar
Silja