Depatt: Vikariebristen omänsklig prövning för äldreomsorgen

Snart är det semestertider och bristen på vårdare har förvärrats. I de stora städerna är situationen alarmerande. Hela vårdsektorn berörs av detta problem som är stort bland annat inom äldreomsorgen, där närvårdarna utgör den största yrkesgruppen.

För dygnetruntvården för äldre och hemvården är vikariebristen en omänsklig prövning. Inom hälsovården kan planerad vård senareläggas, också om detta inte heller är någon långsiktig lösning. Äldreomsorgens klienter behöver vård hela tiden och de äldre kan inte flyttas någonstans. Det går inte att stänga avdelningar. I värsta fall tvingas klienterna vänta alltför länge på att bli tvättade och utevistelsen förblir en dröm. Funktionsförmågan försämras snabbt hos en äldre person som tvingas stanna i sängen för att vårdas där. Klienterna har rätt till god vård och det måste finnas tillräckligt mycket personal också under semesterperioderna.

Coronatiden har skapat osäkerhet i fråga om arbetstagarnas semestrar. Med stöd i beredskapslagen senarelades semestrar och en del av arbetsgivarna missbrukade de rättigheter som lagen gav. Arbetsgivarna försöker fortfarande flytta och stycka upp semestrarna.  För att vårdarna ska orka – och hela krisen kunna skötas – är det viktigt att vårdarna får hålla sina semestrar. I annat fall hotar massutmattning bland vårdarna och än svårare vårdarbrist.

Trots vikariebrist och coronatider pågår som bäst samarbetsförhandlingar på vissa arbetsplatser. Arbetstagare sägs upp eller permitteras. Detta påverkar tillgången till service, vårdkvaliteten och arbetstagarnas ork.

Kommunerna ansvarar för äldreomsorgen. Varken brist på pengar eller personalbrist ger rätt till lagbrott. Rekryteringen av arbetstagare måste vara mer långsiktig. Arbetsgivarna måste ställa hårdare krav på staten om pengar för äldreomsorgen och statsandelarna ska vara öronmärkta. Enligt professor Teppo Kröger saknar Finland en miljard euro om året i sin äldreomsorg innan nordisk medelnivå uppnås.

Närvårdarutbildningen har nu dimitterat tvåtusen färre närvårdare än tidigare år, vilket ytterligare förvärrar arbetskraftsbristen. Vi vet inte ännu hur coronatiden har inverkat på branschens dragningskraft, för krisen har på ett aldrig förr skådat sätt prövat vårdarnas uthållighet.

Receptet för att trygga tillgången på arbetskraft är entydigt. Branschens löner måste tydligt höjas och särskild ersättning måste betalas för exceptionellt belastande tider som kräver ett övermått av flexibilitet.  Arbetsgivaren måste ha omsorg om arbetshälsan, se hur belastande arbetet är – och ingripa.  Arbetsgivaren får inte kräva alltför mycket arbete, tvinga till dubbelskift eller stycka upp eller flytta semestrarna. Inte minst lagstiftningen om arbetssäkerhet förutsätter omsorg om arbetstagarnas uthållighet och välbefinnande.

Silja Paavola
ordförande
Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer