Vårdreformen är nära att förverkligas

Om reformen av social- och hälsovården framskrider enligt tidtabellen träder en del av lagarna som gäller den i kraft redan i juli.

Vårdreformen är planerad att träda i kraft i början av 2023, när social- och hälsotjänsterna samt räddningsväsendet överförs från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdenas ansvar. Representanter till de välfärdsområdesfullmäktige som leder välfärdsområdena väljs i början av nästa år.

SuPers intressebevakningsdirektör Anne Sainila-Vaarno håller det som mer sannolikt än någonsin tidigare att vårdreformen genomförs. Den modell som nu beretts är mer avskalad än de tidigare och den innehåller inte någon av de omstridda punkterna som till exempel valfriheten, som fördes fram i den föregående reformen.

– SuPer anser att vårdreformen sammantaget förtjänar understöd. Det är viktigt att den offentliga sektorn bär huvudansvaret för tjänsterna. Reformen måste ros i hamn nu.

Närvårdarna flyttar som gamla arbetstagare

I vårdreformen överförs social- och hälsotjänsterna samt räddningsväsendet från kommunernas ansvar till 21 välfärdsområden. Undantag är Helsingfors och Nyland: Helsingfors stad bibehåller i reformen ansvaret för att ordna tjänsterna i sitt område och i Nyland ordnas tjänsterna av fyra välfärdsområden. Den specialiserade sjukvården blir kvar på HUS-sammanslutningens ansvar.

Syftet med vårdreformen är att större enheter kan ordna tjänster och tjänstekedjor smidigare än enskilda kommuner och samkommuner.

Den största enskilda förändringen för många närvårdare är att arbetsgivaren byts ut. Personalen i kommuner och samkommuner övergår med överlåtelse av rörelse i välfärdsområdenas tjänst i början av 2023.

Här följer man den så kallade principen för överlåtelse av rörelse så att anställningarna fortsätter och de rättigheter, förmåner och skyldigheter som gäller vid tidpunkten för övergången kvarstår. Anne Sainila-Vaarno tycker förslaget är bra.

– I lagförslaget bör man ytterligare påpeka att de anställda ska behandlas som gamla anställda också i sådana situationer där avtal om utläggning som en kommun ingått ogiltigförklaras eller sägs upp och tjänsterna överförs på välfärdsområdenas ansvar i vårdreformen.

Jämlik behandling gäller också lönen

Sainila-Vaarno påpekar att man i förändringen måste hålla fast vid likalönsprincipen, dvs. att samma lön betalas för samma eller lika krävande arbete. Till välfärdsområdenas ansvar överförs anställda från flera olika arbetsgivare och arbetsgivarens uppgift är att inom rimlig tid avskaffa löneskillnaderna genom att höja de lägsta lönerna.

– Löneharmoniseringen gäller hela välfärdsområdet och för detta måste separat finansiering från statens medel anvisas, säger Sainila-Vaarno.

För hur stor del av närvårdarna löneharmoniseringen leder till högre lön och hur stora höjningarna blir, är tills vidare omöjligt att säga.

Arbetsbeskrivningen kan bli mångsidigare

Avsikten är att välfärdsområdenas temporära förvaltning ska inleda sin verksamhet efter sommaren, när de första lagarna om ikraftträdande av vårdreformen har godkänts i riksdagen. Samtidigt börjar arbetsgivarna förbereda sig för förändringen. De samarbetsförhandlingar som gäller flytt av personal börjar sannolikt hållas redan under hösten.

I närvårdarnas arbete kan förändringen märkas genom att uppgiftsbeskrivningarna ändras, när man vet hur tjänsterna ordnas i de nya välfärdsområdena.

Efter vårdreformen kan arbetsplatsen i stället för på hälsocentralen befinna sig på vårdcentraler, som samlar social- och hälsotjänster under samma tak. De kommande centralerna har utvecklats och prövats som projekt på olika håll i Finland.

Vårdcentralerna kan erbjuda nya slags yrkesmöjligheter också för närvårdare, säger Sainila-Vaarno.

– Närvårdarna utgör en viktig arbetstagargrupp på de mångprofessionella vårdcentralerna. För dem kan större enheter erbjuda mångsidigare arbetsuppgifter.

De viktigaste syftena med vårdreformen är att trygga kvaliteten, tillgången och tillgängligheten hos social- och hälsotjänsterna. Ur SuPers perspektiv är de största hoten den brist på arbetskraft som belastar branschen. Det behövs flera vårdare, men det här behovet svarar vårdreformen inte på.

– Det enda som hjälper mot vårdarbristen är att vi får flera arbetstagare till branschen. Det lyckas bara genom bättre löner och arbetsvillkor.

Text Saija Kivimäki