Sörjande behandlas inte jämlikt i arbetslivet
Det talas mer än någonsin om upplevelser av sorg offentligt. En människa som har förlorat en närstående saknar ändå ofta det stöd hon behöver för att komma över det värsta.
Det har skett en ändring i finländarnas inställning till död och sorg under årtiondenas gång. Nu är det mer socialt accepterat än förut att tala om sorg.
Många som har upplevt en tragisk förlust delar gärna sina erfarenheter offentligt, säger sorgforskaren Anna Liisa Aho på Tammerfors universitet.
– En enorm mängd självbiografier, diktböcker och bloggar har under de senaste åren skrivits om sorg. Nätet och de sociala medierna är fulla av samtalsgrupper där man kan få kamratstöd dygnet runt.
Också i offentligheten har en stor förändring inträffat. Man sörjer nu kända personers död på ett synligt sätt i medierna. Också vanliga människor kan väcka mediesorg ifall döden har varit exceptionell eller det finns ett exceptionellt stort antal döda.
Om sorgen drar ut på tiden kan en ny diagnos göra det lättare att få hjälp
När en människa ställs inför en tragisk död är hon så gott som arbetsoförmögen en tid, och återhämtar sig knappast någonsin helt efter en närståendes död.
Hur snabbt och hur fullständigt en människas funktionsförmåga återställs är individuellt. Anna Liisa Aho uppskattar att hos var femte som upplever en stark sorg gör känslan det svårt att klara av det dagliga livet under en lång tid efter det skedda.
I framtiden kan en läkare i sådana situationer bevilja sjukledigt på grund av sorg. Den nya diagnosen komplicerad eller förlängd sorg finns med i den internationella klassificeringen av sjukdomar, vars uppdaterade version ICD-11 tas i bruk i Finland under de närmaste åren.
En officiell sjukdomsklassificering kan enligt forskaren göra symtomen vid sorg mer accepterade, även om sorgen i sig inte är någon sjukdom utan en naturlig reaktion på en förlust.
– En diagnos räddar inte helheten, men den kan exempelvis göra det lättare att få terapi. Utan sjukdomsdiagnos har den som tragiskt förlorat en anhörig haft det svårt att få terapi, säger Anna Liisa Aho.
Idag varierar orsaken till och längden på de sjukledigheter som beviljats för arbetsoförmåga på grund av sorg, vilket placerar de människor som förlorat en anhörig i olikvärdig ställning.
Den allmänna diagnosen för sorg är akut eller posttraumatisk stressreaktion. Som grund för sjukledighet har också depression använts, vilket senare kan leda till problem för den sörjande.
– Depressionsdiagnosen består hela livet ut i hälsovårdens uppgifter för en människa som upplevt en förlust. Den kan på lång sikt ha verkan på hur en människa bemöts inom hälsovården och hurdan service hon får.
Exempelvis har försäkringsbolag nekat till livförsäkringar ifall personen som ansöker har en anteckning om depression i sina patentuppgifter.
Ledigt för vård i livets slutskede gör bemötandet av sörjande mer jämlikt
Sorg påverkar funktionsförmågan och hälsan, men en sörjande förvärvsarbetande människa har inte automatiskt rätt till sjukledigt eller till avlönad ledighet.
Arbetsgivaren kan visserligen bevilja oavlönad ledighet, men för många innebär det utöver sorgen på grund av förlusten också ekonomiska bekymmer, särskilt om frånvaron blir långvarig.
För att råda bot på missförhållandet har sorgorganisationerna i Finland föreslagit ledigt för vård i livets slutskede för anhöriga till en döende. Organisationerna har tagit Sverige som exempel där en arbetstagare får 80 procent av sin lön under den här ledigheten.
En ledighet på hundra dagar kan beviljas en person eller delas mellan anhöriga.
– Då behöver inte en sörjande människa besöka jouren eller företagshälsovården när det råder trängsel för att visa att hon inte är arbetsförmögen, konstaterar Anna Liisa Aho.
Möjligheten till ekonomiskt stödd ledighet för vård i livets slutskede togs också upp i social- och hälsovårdsministeriets utredning om närståendevård, och saken utreds som bäst inom ministeriets författningsarbetsgrupp. Ett positivt ställningstagande till saken har åtminstone cancerorganisationerna uttryckt.
I texten har boken Suru (Duodecim 2020), redigerad av Tuuli Lahti, använts som källa.
Tex: Saija Kivimäki