Opinion: Dimensioneringen inom äldreomsorgen är inte orsaken till krisen inom sote-sektorn
Det har de senaste dagarna skrivits om överbelastade akutmottagningar, framför allt i huvudstadsregionen, och om orsakerna som lett till situationen (t.ex. YLE den 14.12.: Ambulanser har inte kunnat komma fram till akuten på Jorvs sjukhus på 10 dagar). Akutmottagningarnas verksamhet har störts av bl.a. det faktum att det inte finns tillräckligt med heldygnsplatser inom äldreomsorgen, vilket har resulterat i att de äldre som hamnar på akuten inte kan ta sig vidare för fortsatt vård.
Finland har minskat på antalet institutionsplatser inom äldreomsorgen och tanken har varit att de äldre bor hemma längre tack vare hemtjänsten. Minimidimensioneringen inom äldreomsorgen stiftades i lag, eftersom det på många dygnet-runt-vårdenheter har funnits otillräckligt med utbildad vårdpersonal, och klienterna inte har fått den service de har behövt och blivit utlovade. Klientsäkerheten har också äventyrats och verksamheten har varit oetisk.
Klienterna inom heldygnsvården har ofta flera sjukdomar. Därför behövs tillräckligt många utbildade sjukvårdare för att ta hand om dem. Äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet, eftersom en vård av hög kvalitet är human och effektiv. Det är också ekonomiskt önskvärt ur samhällets synvinkel, då till exempel onödiga besök till specialsjukvården undviks.
SuPer anser det vara mycket viktigt att dimensioneringen om 0,7 personer träder i kraft senast den 1 december 2023. Uppfyllelsen av dimensioneringen har ett tydligt orsakssamband vad gäller tillgången på vårdpersonal och branschens hållkraft. Utifrån den information som SuPer har erhållit har de dygnet-runt-vårdenheter där dimensioneringslagstiftningen följts dragkraft. Det finns också gott om tillgänglig forskningsinformation om vad som bör uppmärksammas för att bibehålla branschens drag- och hållkraft.
Hela vårdkedjan inom äldretjänsterna är bruten. Det behövs fler dygnet-runt-platser inom äldreomsorgen. Lösningen på äldreomsorgens situation, som även kan ses i akutmottagningarnas verksamhet, är att inte kompromissa med dimensioneringen inom äldreomsorgen. En lösning på vårdarbristen inom såväl sote-sektorn, äldreomsorgen och småbarnspedagogiken måste sökas genom att mer medel än idag riktas till löner och till utvecklingen och förnyandet av arbetsvillkoren. Om dimensioneringen ses som orsaken till att vårdplatserna inom äldreomsorgen har behövt minskas efter att lagen trädde i kraft, godkänner vi i samhället tanken att kvaliteten på äldreomsorgen inte är så viktig. Godkänner vi att enheterna för äldreomsorg endast blir förvaringsplatser för äldre inför döden?
Silja Paavola
ordförande
Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer