När kollekthåven går runt i lunchrummet

På många arbetsplatser förekommer ofta gemensamma presentinsamlingar till arbetskamrater. Syftet är ju gott för man vill komma ihåg och glädja andra, men om insamlingar väcker förargelse och stress måste man prata öppet om spelets regler.

Gemensamma insamlingar till presenter är olika på olika arbetsplatser. Bruket finns inte överallt medan det på andra arbetsplatser aktivt anordnas insamlingar.

Man samlar in pengar för att glädja till exempel arbetskamraten som byter arbete, går i pension, fyller jämnt eller gifter sig.

- Som bäst stödjer insamlingar och presenter gemenskapen och förstärker känslan att vi hör ihop, säger arbetshälsopsykologen Heli Hannonen vid Arbetshälsoinstitutet.

Artikelns citatkommentarer är SuPer-tidningsläsarnas funderingar kring presentinsamlingar.

Deltagandet är alltid frivilligt

Insamlingar är ofta förknippade med stress: måste man alltid delta och om man deltar så vad är en lämplig summa.

- Den viktigaste spelregeln vid presentinsamlingar är frivillighet. Var och en får själv bestämma om man deltar och hur mycket man lägger ut, betonar Tuula Nieminen, sakkunnig i avtalsfrågor vid SuPer.

Man behöver inte ange orsaken om man inte vill delta.

-  Man behöver inte förklara sig på något sätt om man inte tycker om chefen eller har dåligt med pengar. Det räcker att man vänligt men bestämt säger att den här gången tänker jag inte delta, säger Heli Hannonen.

Tuula Nieminen påpekar att om arbetsplatsen är stor och det finns många insamlingar kan det vara ekonomiskt belastande.

- Gratulationskorten kan till exempel undertecknas med ”gänget på avdelning tre”, det vill säga man behöver inte skriva namnen på dem som har givit pengar, tipsar Nieminen dem som anordnar insamlingar. - Då behöver inte den som får presenten undra varför hon eller han inte bidrog.

Belopp efter eget tycke

”Tidigare var insamlingar okomplicerade och alla gav pengar utifrån sin egen situation. Senaste tiden har en kollega börjat anmärka att två euro är för lite, alla borde ge åtminstone en femma. Folk har tagit illa upp.”

- För en person kan tjugo euro motsvara matkostnader för en halv vecka, och för en annan kan det vara en obetydlig summa. Jag skulle önska mer tolerans och förståelse för människor som befinner sig i olika situationer. Om det finns tio euro på kontot funderar man säkert mycket noga om man vill ge en femma till kollegans presentinsamling, exemplifierar Hannonen.

Det finns alternativ för offentliga namnlistor, till exempel betalning med MobilePay eller motsvarande.

Rättvisa är en viktig sak

”När jag fyllde 50 år fick jag en present endast från arbetsgivaren. Det kändes verkligen inte bra. Jag har själv deltagit i alla insamlingar, det tänker jag inte göra någon mer gång.”

- Tyvärr kan presentinsamlingar vara en form av diskriminering och osakligt beteende. När man tillsammans köper en femtioårspresent till en person men inte till en annan innebär det att man blir utesluten ur gemenskapen, säger Heli Hannonen.

Hon påminner dock att om man blir utan present är det bra om man också funderar på sitt eget agerande.

- Om man själv har förbjudit andra att prata om bemärkelsedagen eller gjort klart för alla att man inte vill ha någon grattisfika så kan man inte bli ledsen om arbetskamraterna inte har köpt någon present.

Hur agera om insamlingskulturen är oklar?

• Man kan ta upp saken på teammötet, komma överens om spelreglerna, om man ska över huvud taget samla in något, och om man gör det, i vilka situationer i så fall och hur.
• Om man önskar presentinsamlingar på arbetsplatsen måste man diskutera saken, anmäla sig själv som frivillig och delta. Chefen har inte skyldighet att anordna arbetslagets presentinsamlingar.
• Om insamlingen stärker sammanhållningen och inte tar för mycket tid från arbetstiden behöver arbetsgivaren inte blanda sig i. Det är en annan sak om insamlingen blir ett prioriterat samtalsämne och leder till att folk pratar illa bakom ryggen på andra personer. Då har alla skyldighet att ingripa. På en arbetsplats är arbetet prio ett och gemenskapen stöds bäst av att alla vet vad som gäller angående arbetet.
• Skolklasser och idrottslagen insamlar aktivt medel till lägerskolor och tävlingsresor, och ibland hjälper föräldrarna till genom att sälja saker på sin arbetsplats. Broschyrer på bordet i lunchrummet stör knappast någon men man ska tänka efter två gånger innan man belastar kollegorna med e-post eller aktivt säljer ”från dörr till dörr”.

Tipsen kommer från Tuula Nieminen, sakkunnig i avtalsfrågor, och arbetshälsopsykologen Heli Hannonen.

Text Mari Frisk