Minnessjukdomar identifieras allt tidigare
En minnessjukdom ger inte alltid symtom som tyder på minnesproblem, utan man söker ofta hjälp av en ögonläkare eller en psykiater. Forskarna söker för sin del tecken på sjukdomen både i ögonen och i tarmarna.
Minnessjukdomar är vanliga och det talas så mycket om dem att människan själv eller hennes närstående i många fall lätt märker när det sker förändringar i den kognitiva förmågan, förmågan att behandla information. Exempelvis så att det går långsammare att lära sig nytt eller att slutledningsförmågan och uppmärksamheten försämras.
Specialistläkaren Anne Koivisto som specialiserat sig på minnessjukdomar berättar att de egentliga minnessjukdomarna, framskridande/progressiva rubbningar av den kognitiva förmågan, kan börja med många olika slags symtom.
– Atypiska former av Alzheimers sjukdom och Lewy body sjukdomen börjar med gestaltningssvårigheter. Ofta besöker människor först en optiker eller en ögonläkare, och när det inte hjälper att byta glasögon börjar man misstänka andra orsaker.
Degeneration i pann- och tinningloben kan å sin sida förändra en människas beteende så att hon blir mer impulsiv och hämningslös. Förmågan att planera försvinner, arbetet slutförs inte och verksamheten blir känslig för störningar.
– Beteendekontrollen ger upp, farten ökar. Människan kan i sociala situationer såra andra med sina kommentarer, fastän det inte tidigare varit typiskt för henne.
På basis av symtomen kan den första misstanken gälla bipolär sjukdom, och ibland kan liknande symtom helt enkelt vara stressframkallade.
– Företagshälso- och allmänläkare kan identifiera en begynnande minnessjukdom, i synnerhet om problemen inte försvinner under en semester utan bara gradvis blir värre.
En begynnande minnessjukdom kan också rymma många andra slags beteendestörningar som kan göra det svårt att ställa en diagnos, exempelvis sömnsvårigheter, depression, ångest och oro.
Minnesstörningarna är bara en del av sjukdomsbilden
Omkring 14 500 finländare får årligen en diagnos på minnessjukdom. Hälften av diagnoserna görs i ett stadium när patienten ännu bara har lindriga kognitiva symtom.
En diagnos i ett tidigt stadium kan komma som en överraskning för en patient vars minne fortfarande fungerar som förut. Sådana fall har Anne Koivisto ofta mött på sin mottagning.
Minnessjukdom är enligt henne ett vilseledande namn på de neurokognitiva sjukdomarna, dvs. Alzheimers sjukdom och de övriga hjärndegenerativa sjukdomarna som påverkar informationsbehandlingen i hjärnan.
– Hos varje patient försämras minnet förr eller senare, men bara i drygt hälften av sjukdomarna är det det första symtomet.
Minnessjukdom är ändå enligt Koivisto ett bättre namn än demens, som tidigare användes för minnessjukdomar.
– Minnessjukdomarna är progressiva hjärndegenerativa sjukdomar som leder till demens, lite på samma sätt som kranskärlssjukdom leder till hjärtinfarkt, förklarar hon.
Det att benämningarna ändras beskriver utvecklingen inom forskningen: Tidigare hann sjukdomarna framskrida till demensstadiet innan de identifierades. Nu är det möjligt att identifiera sjukdomarna innan de leder till problem i de dagliga funktionerna.
Man letar efter tecken på olika ställen i kroppen.
När befolkningen åldras blir minnessjukdomarna allt vanligare globalt, och de undersöks också mycket. Man letar efter tidiga tecken såväl på näsans slemhinnor, i blod, bland tarmbakterier och i avföring som i saliv.
Anne Koivisto har studerat minnessjukdomar vid universiteten i Östra Finland och i Helsingfors, där hon verkat som professor i neurologi och minnessjukdomar, och lett forskning kring exempelvis ögonen.
– I en minnessjukdom är ögonrörelserna inte lika snabba som hos friska människor. Med instrument som registrerar ögonrörelserna kan man redan upptäcka förändringarna i ett tidigt stadium, när funktionsförmågan ännu inte påverkats.
Observation av ögonrörelserna och blickens fokusering är enligt Koivisto en av de mest lovande metoderna, som i framtiden kan användas som hjälp i diagnostiseringen av en minnessjukdom.
Ifall man kunde kartlägga risken för minnessjukdom lika behändigt, till exempel med ett blodprov, skulle det kunna göras på den egna hälsovårdsstationen och tas i vidare bruk.
Anne Koivisto anser det vara möjligt att vi kommer att kunna behandla minnessjukdomar lika lätt som många andra folksjukdomar.
– Hjärnhälsan kan då mätas med olika slags laboratorieprov eller test och samtidigt följas upp på samma sätt som kolesterolet, blodtrycket eller sockerbalansen. Det är en realitet att när man skjuter på riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdomar skjuter man redan nu upp utbrott av minnessjukdom på demensnivå.
Ju tidigare sjukdomen diagnostiseras desto större nytta ger en läkemedelsbehandling, Samtidigt kan vårdresurserna flyttas till de patienter vars minnessjukdom redan har framskridit långt.
En diagnos i ett tidigt stadium ger för sin del värdefulla extra år och tid för att förbereda sig för det kommande.
Text: Saija Kivimäki, www.superlehti.fi