”Jag hoppas att robotiken blir en naturlig del av närvårdarens arbete”
Malin Andtfolk, 30, arbetar på vardagarna som forskare, på veckosluten som närvårdare. Hon vill låta de äldres och närvårdarnas röst höras i forskningen kring omsorgsrobotik.
Malin Andtfolk kommer till sitt arbetsrum på Åbo akademis campus i Vasa klockan sju måndag morgon. Hon är pigg efter en välsoven natt. Bakom sig har hon ett arbetsdrygt veckoslut: närvårdaren har gjort två morgonturer på enheten för minnessjuka vid vårdhemmet Fylgia.
– Jag väckte invånarna, hjälpte med morgontvätten och delade ut morgonmål och mediciner. Vi hann också med andra aktiviteter, vilket var trevligt.
Malin arbetar på vardagarna som forskare i omsorgsrobotik och på veckoslut samt sporadiskt vardagskvällar som närvårdare. På det här sättet kan hon bäst kombinera två arbeten som är viktiga för henne.
– Uppgifterna är helt olika, men båda ger ny energi för det andra arbetet. En förenande faktor är intresset för äldrearbetet och dess utveckling.
Malin inleder ofta veckan på universitetet full av nya idéer, som hon har fått i sitt veckoslutsarbete som närvårdare.
– Jag funderar exempelvis på om man i en viss vårdsituation kan testa användningen av en robot. Eller om roboten kan göra någon viss vårdåtgärd i stället för vårdaren.
Närvårdarens arbete känns meningsfullt
När det blev aktuellt att på högstadiet besluta om var hon skulle fortsätta studierna var närvårdarexamen ett självklart val för Malin.
– Jag har alltid haft ett nära förhållande till mina mor- och farföräldrar. Det gav mig stor trygghet både som barn och som ung. Det påverkade mig också så att jag ville arbeta för de äldres väl.
Malin inledde arbetet på ett vårdhem redan som 15-åring under sitt första studieår. Efter skoldagen gjorde hon kvällsturer på vårdhemmet. Närvårdarexamen avlade Malin i Kristinestad 2008.
Vårdarbetet och behandlingen av sjukdomar intresserade Malin ändå så mycket att hon beslöt fortsätta studierna. Andtfolk avlade socionomexamen 2012 och sjukskötarexamen några år senare.
Trots flera examina ville Malin fortsätta vårdarbetet uttryckligen som närvårdare – inte som socionom eller sjukskötare. Som närvårdare får hon vara nära de gamla.
– Det är motiverande att jag kan stöda dem i vardagliga funktioner som de inte längre klarar av själva. Jag kan hjälpa konkret så att den äldre känner sig ren, att han eller hon får god mat och känner sig må bra.
I närvårdarens arbete ser Andtfolk om och om igen hur stor betydelse de små sakerna i livet har.
– Som vårdare kan jag exempelvis påminna klienten om var tandprotesen ligger, så att han eller hon kan borsta sina egna tänder. I mitt arbete kan jag skapa ramar för den äldre att leva ett gott liv.
Hjälpmedel intresserar
Genom de praktiska närvårdar- och sjukskötarstudierna började Malin Andtfolk också intressera sig för teorin bakom vården. Det ledde till fortsatta studier vid universitetet där hon tog en magisterexamen i hälsovetenskaper 2017.
De tekniska hjälpmedel som används inom vården hade väckt Malins intresse redan före universitetsstudierna.
– Det var intressant att följa hur vi närvårdare tog till oss nya redskap och vilka hjälpmedel vi började använda i vårt arbete. Som forskarstuderande kändes det naturligt att koncentrera sig på forskning kring hur robotik kan användas som stöd i vårdarbetet.
Malin är särskilt intresserad av hur de äldre ställer sig till robotik och hur en vårdrobot påverkar de äldres välmående. Så kan hon göra seniorernas röst och önskemål hörda.
– För närvarande undersöker jag vilka effekter användningen av en humanoidrobot har på seniorernas fysiska och psykiska välmående.
Arbetet som närvårdare hjälper Malin i forskningsarbetet. När hon arbetar med vård lägger exempelvis hon märke till i vilka situationer hon som vårdare önskar hjälpmedel och när å andra sidan en vårdande människas närvaro behövs.
– I vårdarbetet ser jag alla situationer i praktiken. Det motiverar mig att undersöka temat vidare och jag får nya idéer för mina forskarstudier.
Omsorgsrobotiken underlättar vårdarens arbete
Malin önskar att robotiken om tjugo år är en naturlig del av närvårdarens arbete. Hon ser att robotar och andra tekniska hjälpmedel är ett viktigt stöd vid tunga lyft, i farliga situationer eller i vissa återkommande uppgifter. Dessutom kan vårdroboten påminna den gamla om att ta sin medicin, äta och röra på sig.
– Enligt forskningen upplever de äldre att de får sällskap och närhet av vårdrobotarna. Vårdroboten kan exempelvis läsa tidningen, påminna om klockslag och hjälpa att lyfta föremål. Forskning visar emellertid att äldre upplever att en robot inte kan ersätta en människa.
En utmaning för vårdsektorn anser Malin vara den vårdarbrist som hotar branschen. Hon tycker att det är viktigt att branschen bibehåller sin attraktivitet. Hon ser också en utmaning i att det blir allt mindre tid för klienterna i vårdarbetet.
– Enbart robotar är emellertid inte svaret på de här utmaningarna. Robotarna kommer nämligen inte att ersätta människan, utan de stöder vårdarna i deras arbete. Vi närvårdare kan ge de äldre ett bättre liv, ifall vi har tillräckligt med tid för det i arbetet.
På ytan i omsorgsrobotiken
- I äldrearbetet utnyttjar man för närvarande humanoidrobotar som påminner om människor. De stöder bland annat de äldres dagliga liv, stärker de kognitiva och fysiska funktionerna och erbjuder de äldre sällskap.
- De asiatiska länderna är föregångare när det gäller att ta i bruk omsorgsrobotik. Intresset för omsorgsrobotik har emellertid vuxit i Europa och Norden.
- Utmaningarna när det gäller användningen av omsorgsrobotik inom vård och omsorg är huvudsakligen tekniska. Äldre personer har exempelvis svårt att uppfatta vad roboten säger och roboten har å sin sida svårt att förstå vad den äldre säger.
Text: Sonja Kähkönen
Bild: Kimmo Lehtimäki