”En trygg och säker tillvaro är en mänsklig rättighet”
Sexualterapeuten Mari Huistinoja gör vuxna uppmärksamma på betydelsen av sexualfostran för barn redan i småbarnspedagogiken.
1. Vad är barns säkerhetsfärdigheter samt kropps- och känslokunskap?
Det gäller sexualfostran för 0-8-åringar. Som ord upplevs sexualitet som skrämmande: ett alternativt uttryck är säkerhetsfärdigheter samt kropps- och känslokunskap. Med dem lär man känna sin egen kropp, hur den fungerar, vad den njuter av, intimområdena och hur man beter sig. I sexualfostran är syftet att barnet ska lära sig måna om sin egen säkerhet samt respektera andra människor och deras integritet. Barnet ska lära känna sina egna gränser. När barnet har lärt sig sätta ord på känslor och gränser för integriteten har det redskap att säga ”stopp” när det upplever rädsla. Man lär barnet att klara sig, för föräldern eller fostraren finns inte där 24/7.
2. Hur kan barnskötarna i sitt arbete stärka och beakta säkerhetsfärdigheterna samt kropps- och känslokunskapen?
Kunskap ökar inte smärtan, utan det lönar sig att modigt söka kunskap. Det är viktigt att man i arbetsenheterna tar reda på saken, och inte är rädd. Det är en bra utgångspunkt. Och att man skaffar sig utbildning. Befolkningsförbundet och THL har bra och enkla material.
3. Varför är de här färdigheterna viktiga?
En trygg och säker tillvaro är en mänsklig rättighet. När ett barn lär sig lita på sig själv bär det långt in i vuxenlivet. Illabehandling, utnyttjande och otrygghet lämnar spår ända in i vuxenlivet. Genom sexualfostran får vi människor som mår bättre, vilket är viktigt också för samhällsekonomin. Saken förringas lätt på grund av barnets ålder. Ändå vet uttryckligen de små inte vad som är rätt och fel. I allmänhet möter de minsta illabehandling i familje- och närkretsen. Om ett barn inte lär sig hur man säger ifrån får de inte dessa färdigheter.
4. Kan vi beakta sexualfostran för barn i dagens småbarnspedagogik?
Det finns enorma lokala skillnader, också i attityder och rädslor. Det kräver ”tillstånd” av chefen och från högre nivå.
5. Hur kan man bättre beakta barns säkerhetsfärdigheter i småbarnspedagogiken?
Kommuner där färdigheterna enligt åläggandet har antecknats i planen för småbarnsfostran har kommit längre än de övriga. Om det inte finns någon organiserad sexualfostran för barn kan den ändå beaktas regelbundet: ”Man får inte krama någon som inte tycker om det” och ”det är inte ok att öppet ta på sig själv utan bara när man är för sig själv”. Vi talar om normala beteenderegler: gott uppförande och artighet. Det ideala är att ge information och uppmuntran till föräldrarna under föräldrakvällen i början av terminen, så att saken inte kommer som en överraskning via barnet. Ett barn för med sig den betydelsefulla saken vidare in i vuxenlivet.
6. Hur har betydelsen av säkerhetsfärdigheter förändrats?
Utvecklingen går åt rätt håll: Också barnprogrammet Pikku Kakkonen har tagit sig an saken. Det finns belägg för att det är något stort och viktigt. Det borde redan vara obligatoriskt att lära ut färdigheterna, liksom bokstäverna, inte en rekommendation. De påverkar livet i samma grad.
7. Vilken betydelse har de i dagens värld?
Det finns kunskap, och de vuxna bör dessutom ha mod att fostra. En vuxen ska ha förståelse för övervakning och förstå hur lugnt och tryggt situationerna ska gås igenom så att barnet också i fortsättningen ska kunna prata med föräldern.
Text: Anne Saarikettu
Översättningar: Eva Wahlström