Dyra inköp av arbetskläder retar upp närvårdarna
Varje närvårdare behöver någon slags arbetsklädsel. På en del arbetsplatser regleras klädseln av kollektivavtalen eller av arbetarskyddslagen och på andra är arbetstagaren fri att välja sina egna arbetskläder. Ju friare en arbetstagare får välja, desto mer sannolikt betalar han eller hon också själv. I synnerhet för småbarnspedagoger är arbetskläderna en stor utgiftspost.
Malin Ahlblad-Österberg, som arbetar på daghemmet Karusellen i Raseborg, insåg det här när hon behövde köpa nya vinterskor. De förra hade hon använt i flera år, och nya likadana grävde djupt i barnskötarens börs.
– Jag köper helst Sievis stövlar, för jag vet att de håller. De kostar 150 euro. Utebyxor därpå blir lätt en hundring till.
Om man köper utrustningen begagnad får man den billigare, men det hänger ofta på turen om man ska hitta en lämplig sådan. Ahlblad-Österberg berättar att det inte finns damskor till salu på lopptorgen av storleken 42–43, som passar hennes fot.
– Klart att kläderna också slits snabbare på daghemmet, de blir leriga och snoriga och man måste tvätta dem ofta, tillägger hon.
Ahlblad-Österberg skulle helst hålla arbetskläderna som arbetskläder och förvara dem på arbetsplatsen, men det har hon inte råd med. Dyra vinterkläder köper man inte i dubbel upplaga på en närvårdares lön.
Alltså bär hon kläder och utrustning fram och tillbaka mellan hemmet och arbetsplatsen när hon tillfälligt behöver dem på fritiden.
Ahlblad-Österberg jämför de utekläder som behövs på daghemmet med annan arbetsutrustning på daghemmet, såsom påklädningsbänken som underlättar påklädningen.
– Arbetsgivaren förutsätter att vi går ut med barnen i alla väder. Arbetsgivaren borde då också se till att vi har lämplig utrustning för arbetet.
Andra utomhusredskap, som skridskor eller skidor, står arbetsgivaren inte för, men kräver inte heller att man använder dem när det står vintersport på daghemmets program.
Stöd genom lokala avtal
Arbetarskyddslagen fastställer att om en arbetstagare exempelvis på grund av smittorisk är skyldig att använda skyddskläder ska arbetsgivaren bekosta både dem och skötseln av dem. Så här är det exempelvis på sjukhus.
I vissa kollektivavtal ingår dessutom att arbetsgivaren ska bekosta anskaffning och skötsel av skyddskläder för arbetstagare i smutsiga arbeten som sliter på klädseln. SuPers avtalsförhandlare Jukka Parkkola uppskattar att paragrafen inte följs särskilt noga.
Den är också svår att övervaka, för exempelvis inom privata sektorns SOSTES kan man avtala lokalt om skyddsklädsel. I kollektivavtalet AKTA, som berör största delen av småbarnspedagogerna, finns ingen skrivelse om ersättning av arbetskläder.
Parkkola uppmuntrar trots allt arbetstagarna att avtala lokalt, så att förtroendemannen förhandlar om saken med en representant för arbetsplatsen.
– På vissa arbetsplatser har de anställda lyckats förhandla sig till ett litet bistånd för klädinköp eller arbetsgivaren har bidragit till kostnaderna för klädtvätt, berättar hon.
Om det inte finns en egen förtroendeman på arbetsplatsen kan de anställda sinsemellan komma överens om vem av dem som tar upp frågan med en representant för arbetsgivaren.
De beviljade bistånden är vanligen nominella, storlek några tior. Barnskötaren Malin Ahlblad-Österberg anser att det ändå är bättre än ingenting.
Summan kunde vara större och spridd över flera år, så att det inte skulle uppmuntra till att köpa billigt och av sämre kvalitet en gång i året.
Det finns också arbetsgivare som har bidragit till arbetskläderna genom att skaffa arbetsutrustning med logo för att användas i arbetet. För Ahlblad-Österberg vore det här också ett lämpligt alternativ.
– Jag skulle inte alls störas av att ha Raseborgs logo på ryggen i vilken storlek som helst.
Jukka Parkkola gissar att en central upphandling av arbetskläder kan bli förmånligare för arbetsgivaren än en klädersättning. Vikarier och reservpersonal skulle också dra nytta av förmånen om de kunde låna utrustning vid behov.
Höj framför allt lönerna
Hos SuPer har vi hört närvårdarnas bekymmer för kostnaderna för klädinköp och vi försöker påverka saken i vårens kollektivavtalsförhandlingar, berättar Jukka Parkkola.
– I fortsättningen borde alla som jobbar i närvårdaruppgifter ha möjlighet till skyddsklädsel som erbjuds av arbetsgivaren. I vissa arbeten som kräver mer klädsel, exempelvis barnavård och hemvård, kan en klädersättning vara ett bra alternativ.
Parkkola påpekar att arbetstagarsidans mål är högt satta och förhandlingarna väntas bli svåra.
– En lönehöjning är det allra mest konkreta sättet att påverka närvårdarnas ställning. Då tar klädinköpen också en relativt mindre del av lönen, säger Parkkola.
- Det lönar sig att spara kvittona för inköp som gjorts för jobbet och räkna ut summan när man går igenom skattedeklarationen. Ifall de avdragsgilla utgifterna överstiger 750 euro ska de uppges i skattedeklarationen.
- I skattedeklarationen ska man specificera utgifterna och utreda hur de anknyter till arbetet. Godkända utgifter är bland annat yrkesinriktad påbyggnadsutbildning. Arbetskläder kan dras av ifall kläderna inte används annat än i arbetet. Vanliga vardagskläder är exempelvis inte avdragsgilla som utgifter för inkomstens förvärvande, även om de används bara i arbetet.
- Utöver avdrag för inkomstens förvärvande kan man från löneinkomsterna dra av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer, som SuPer, och avgifter till arbetslöshetskassor. Separat kan man dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, när självrisken på 750 euro är fylld.
Källa: överinspektör vid skatteförvaltningen Minna Palomäki, vero.fi
En diskussion om dyra inköp av arbetskläder har under hösten förts särskilt bland småbarnspedagogerna, som behöver varma vinterplagg för att inte frysa på gården med barnen. Kläderna blir lätt dyra, och i ständig användning slits också bättre kläder.