SuPer-Proffs redan i över 70 år

Finlands Hjälpskötarförening (SAY, Suomen Apuhoitajayhdistys) grundades på Kvinnokliniken i Helsingfors den 27 januari 1948. Syftet med föreningen var att bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utveckling.

På över 70 år har föreningen vuxit till Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer med 90 000 medlemmar, vilket som enda förbund har fokuserat på hur närvårdarnas och primärskötarnas intressen bevakas. Vi bevakar medlemmarnas intressen på lokal och nationell nivå samt även internationellt.

Den 27 januari infaller den officiella födelsedagen. Samma dag firar vi även den Nationella närvårdardagen.

Du kan läsa mer om förbundets historia på finska i SuPer-tidningen 1/2018.

Detta har SuPer uppnått

SuPer rf har:

försvarat sina medlemmars rättigheter: till exempel år 2016 betalades ersättningar till medlemmarna för cirka en miljon euro
främjat medlemmarnas yrkesmässiga utveckling
arbetat aktivt för att göra närvårdarutbildningen och närvårdarnas arbete välkänt i samhället: närvårdarutbildningen ger bred kompetens för arbete inom social-, hälso- och sjukvård samt inom sektorn för undervisning och fostran
påverkar kraftigt närvårdarutbildningens innehåll och kvalitet
krävt skyddad yrkesbeteckning för närvårdare och registrering
erbjudit närvårdarna arbetsmöjligheter utomlands
hjälp studerandemedlemmar vid inlärning i arbetet utomlands
utfört resultatrikt arbete i olika kommittéer och arbetsgrupper och påverkat beslutsfattare, tjänstemän samt andra samarbetspartner
årligen gett ett flertal utlåtanden som rör lagförslag
på ett mångsidigt sätt utarbetat publikationer, guider och broschyrer med bland annat anknytning till personaldimensionering, grått övertidsarbete, lokala avtal samt patient- och kundsäkerhet
utarbetat utredningar, närvårdarens etiska principer, teser och närvårdarlöftet
designat närvårdarmärket
årligen ordnat Närvårdarevenemanget, som samlar närvårdarstuderande och lärare runt om i Finland
lanserat den Nationella närvårdardagen med vilken man vill lyfta fram närvårdarens yrke, utbildning och den omfattande arbetsbilden.
påverkat den allmänna opinionen via medierna
förhindrat att personaldimensionering inom äldreomsorgen minskar: dimensionering förblev på en nivå om minst 0,5
som enda förbund arbetat för obligatorisk utbildning inom läkemedelsvård för alla professionella inom branschen
aktivt arbetat för att upprättandet av en plan för småbarnsfostran även hör till närvårdare och barnskötare
med gott resultat i förhandlingar arbetat mot minskat antal hela semesterdagar och helgdagar
förhindrat onödiga befattningsändringar inom specialsjukvården
erbjudit studerande avgiftsfritt studerandemedlemskap
uppmuntrat och stöttat medlemmarna till företagsverksamhet
utdelat SuPers stipendier till studerande som avlägger examen inom branschen
bevakat medlemmarnas intressen även genom att på internationell nivå följa med och förutse hur internationella avtal och beslut kommer att inverka på medlemmarnas arbete.

Videon katsominen edellyttää, että hyväksyt markkinointievästeet.

Presentationsvideo om SuPer finns också på SuPer-Ruutu.

Från hjälpskötarförening till Finlands närvårdar- och primärskötarförbund

Finlands Hjälpskötarförenings konstituerande möte hölls den 27 januari 1948. Etel Söderlund fungerade som ordförande för mötet och hon valdes även till den nya föreningens första ordförande. Antalet medlemmar var då 280.

Initiativrika studerande

Redan de första deltagarna i hjälpskötarkurserna funderade på att grunda en egen förening. I anteckningarna från ett möte som hölls i november 1946 i Helsingfors fanns en förteckning över de frågor man ville att Medicinalstyrelsen skulle förtydliga. Frågorna gällde bland annat den planerade arbetsbeskrivningen och arbetsplatserna för hjälpskötare samt löne- och semesterförmåner.

En förening för att bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utveckling

Enligt stadgarna skulle föreningen bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utveckling. Detta innebar mycket arbete eftersom hjälpskötarnas uppgifter, semestrar och löner avvek mycket från varandra, beroende på inrättning. Föreningen skötte om frågor med anknytning till befattningar, utbildning och löner genom att skicka skrivelser och utlåtanden till bland annat Medicinalstyrelsen, socialministeriet, inrikesministeriet och finansutskottet.

I samband med det första årsmötet hölls även det första seminariet med syftet att öka kompetensen, numera kallas dessa för yrkesmässiga studiedagar.

En självständig förening

Hjälpskötarföreningen hade ingen förhandlingsrätt, och bad år 1954, utan att lyckas, om att hjälpskötarnas ärenden skulle skötas via Sjuksköterskeförbundet. När samarbetet strandade anslöt sig Hjälpskötarföreningen till Tjänstemannaförbundet och uppmanade hjälpskötare anställda av kommuner, städer och köpingar att ansluta sig till de lokala Tjänstemannaföreningarna.

År 1958 beviljade statsrådet förhandlingsrätt åt Finlands Hjälpskötarförening vid förhandlingar med kommuner och kommunsammanslagningar och följande år även med Medicinalstyrelsen.

År 1962 anslöt sig Hjälpskötarföreningen som gruppmedlem till Tjänstemannaförbundet och för de statligt anställda hjälpskötarnas del var föreningen fortfarande medlemsorganisation i Tjänstemannaförbundet.

Förhandlingsdelegationen som grundades år 1960, som en bro mellan fältet och Hjälpskötarföreningen, spelade en viktig roll. Föregångarna till det nuvarande representantskapet bestod av föreningens ordförande och sekreterare samt representanter föreslagna av lokalavdelningarna och godkända av årsmötet.

Förhandlingsdelegationen samlades två gånger om året för att behandla de viktigaste frågorna, men föreningens årsmöte och styrelse innehade beslutsrätten. Verksamheten upphörde till följd av organisationsreformen år 1972.

Lokalavdelningarna blev fackavdelningar

År 1953 började man fundera över att grunda klubbar för dem som bodde på landet. På årsmötet 1955 beslöt man bevilja rätt att bilda lokalavdelningar och man godkände ett förslag till stadgar. Lokalavdelningarna finansierade sin verksamhet genom att ordna sykvällar och basarer samt genom att debitera en liten medlemsavgift. Hjälpskötarföreningen beviljade även bidrag.

Lokalavdelningarnas verksamhet omfattade bland annat studiedagar och exkursioner samt lektioner i organisationskunskap för hjälpskötarstuderande.

på 1960-talet började avdelningarna även delta i intressebevakningen med fullmakt av föreningen. De påverkade Hjälpskötarföreningens verksamhet via styrelsen och förhandlingsdelegationen.

Innan Hjälpskötarförbundet kunde grundas måste lokalavdelningarna ändras till registrerade föreningar. På 1970-talet skötte de bland annat om intressebevakningen, förhandlingarna och förtroendemannaverksamheten på lokal nivå.

År 1978 uppmanade förbundsmötet lokalavdelningarna att grunda fackavdelningar inom sitt verksamhetsområde, där verksamhetsgränserna skulle vara antingen arbetsgivar- eller områdesspecifika. År 1980 fattade höstfullmäktige ett principbeslut om att fackavdelningarna direkt skulle antas som medlemmar i Hjälpskötarförbundet.

Från förening till förbund

När de speciella problemen med anknytning till löner och arbetsförhållanden inom hälso- och sjukvården ökade var Hjälpskötarföreningen tvungen att effektivisera sin verksamhet. Hjälpskötarförbundets konstituerande möte hölls den 27 februari 1972. Grunden för förbundets organisation utgjordes av ett rikstäckande fackavdelningsnätverk. Antalet medlemmar var då 10 000.

Hjälpskötarförbundet utträdde ur Tjänstemannaförbundet och anslöt sig från och med början av år 1974 som medlem i Tjänstemannaorganisationernas centralförbund TOC och i TOC:s förhandlingsorganisation för den offentliga sektorn. När TOC gick i konkurs 1992 anslöt SuPer sig till den nya centralorganisationen FTFC den 1 maj 1993.

År 1984 bytte Finlands Hjälpskötarförbund namn till Finlands Primärskötarförbund och då registrerades även förkortningen SuPer. Antalet medlemmar var då cirka 22 500.

År 1992 föreslog förbundet att beteckningen närvårdare skulle godkännas som examensbeteckning för studier inom social- och hälso- och sjukvården på andra stadiet. Förbundets namn blev Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf. Antalet medlemmar var då cirka 38 000.

Kunta-alan koulutettu hoitohenkilöstö KoHo ry grundades den 27 februari 2014. Föreningen förhandlar och ingår tjänste- och arbetskollektivavtal. Förutom Super ingår Suomen Palomiesliitto SPAL och Tehy i KoHo. SuPer sköter om intressebevakningen för medlemmar som arbetar för privata arbetsgivare i samarbete med Tjänstemannaförbundet för specialbranscher (ERTO) och Tehy i Hälso- och socialvårdens förhandlingsorganisation TSN rf.

Fackavdelningarna utgör fortfarande grundstenarna i förbundets verksamhet. Tack vare aktiva fackavdelningar är medlemmarnas intressebevakning effektiv och förbundets service nära, oberoende av boningsort. Det finns sammanlagt 210 fackavdelningar och från och med början av år 2018 uppgår förbundets medlemsantal till cirka 90 000. SuPer är det enda fackförbundet i Finland där närvårdarna och primärskötarna har beslutsrätt.