SuPers historia
SuPer-proffs redan i över 70 år
SuPers historia börjar år 1948, då Finlands Hjälpskötarförening (SAY) grundades på Kvinnokliniken i Helsingfors. Syftet med föreningen var att bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utveckling. Detta samma mål är fortfarande Finlands närvårdar- och primärskötarförbunds viktigaste uppgift även idag.
År 2018 firade vi förbundets 70-åriga verksamhet. På 70 år har föreningen vuxit till Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer med 75 000 medlemmar, vilket som enda förbund har fokuserat på hur närvårdarnas och primärskötarnas intressen bevakas. Vi bevakar medlemmarnas intressen på lokal och nationell nivå samt även internationellt.
Den 27 januari infaller den officiella födelsedagen. Samma dag firar vi även den Nationella närvårdardagen. Genom sin egen temadag har förbundet velat göra vårdbiträdets yrke, utbildning och breda arbetsområde bekant. Supermedlemmarna arbetar brett inom social- och hälsovårdsbranschen samt pedagogisk verksamhet och handledning. Vårt samhälle skulle inte fungera utan dem.
Från hjälpskötarförening till Finlands närvårdar- och primärskötarförbund
Finlands Hjälpskötarförenings konstituerande möte hölls den 27 januari 1948. Etel Söderlund fungerade som ordförande för mötet och hon valdes även till den nya föreningens första ordförande. Antalet medlemmar var då 280.
Initiativrika studerande
Redan de första deltagarna i hjälpskötarkurserna funderade på att grunda en egen förening. I anteckningarna från ett möte som hölls i november 1946 i Helsingfors fanns en förteckning över de frågor man ville att Medicinalstyrelsen skulle förtydliga. Frågorna gällde bland annat den planerade arbetsbeskrivningen och arbetsplatserna för hjälpskötare samt löne- och semesterförmåner.
En förening för att bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utvecklin
Enligt stadgarna skulle föreningen bevaka medlemmarnas och yrkeskårens intressen och utveckling. Detta innebar mycket arbete eftersom hjälpskötarnas uppgifter, semestrar och löner avvek mycket från varandra, beroende på inrättning. Föreningen skötte om frågor med anknytning till befattningar, utbildning och löner genom att skicka skrivelser och utlåtanden till bland annat Medicinalstyrelsen, socialministeriet, inrikesministeriet och finansutskottet.
I samband med det första årsmötet hölls även det första seminariet med syftet att öka kompetensen, numera kallas dessa för yrkesmässiga studiedagar.
En självständig förening
Hjälpskötarföreningen hade ingen förhandlingsrätt, och bad år 1954, utan att lyckas, om att hjälpskötarnas ärenden skulle skötas via Sjuksköterskeförbundet. När samarbetet strandade anslöt sig Hjälpskötarföreningen till Tjänstemannaförbundet och uppmanade hjälpskötare anställda av kommuner, städer och köpingar att ansluta sig till de lokala Tjänstemannaföreningarna.
År 1958 beviljade statsrådet förhandlingsrätt åt Finlands Hjälpskötarförening vid förhandlingar med kommuner och kommunsammanslagningar och följande år även med Medicinalstyrelsen.
År 1962 anslöt sig Hjälpskötarföreningen som gruppmedlem till Tjänstemannaförbundet och för de statligt anställda hjälpskötarnas del var föreningen fortfarande medlemsorganisation i Tjänstemannaförbundet.
Förhandlingsdelegationen som grundades år 1960, som en bro mellan fältet och Hjälpskötarföreningen, spelade en viktig roll. Föregångarna till det nuvarande representantskapet bestod av föreningens ordförande och sekreterare samt representanter föreslagna av lokalavdelningarna och godkända av årsmötet.
Förhandlingsdelegationen samlades två gånger om året för att behandla de viktigaste frågorna, men föreningens årsmöte och styrelse innehade beslutsrätten. Verksamheten upphörde till följd av organisationsreformen år 1972.
Lokalavdelningarna blev fackavdelningar
År 1953 började man fundera över att grunda klubbar för dem som bodde på landet. På årsmötet 1955 beslöt man bevilja rätt att bilda lokalavdelningar och man godkände ett förslag till stadgar. Lokalavdelningarna finansierade sin verksamhet genom att ordna sykvällar och basarer samt genom att debitera en liten medlemsavgift. Hjälpskötarföreningen beviljade även bidrag.
Lokalavdelningarnas verksamhet omfattade bland annat studiedagar och exkursioner samt lektioner i organisationskunskap för hjälpskötarstuderande.
På 1960-talet började avdelningarna även delta i intressebevakningen med fullmakt av föreningen. De påverkade Hjälpskötarföreningens verksamhet via styrelsen och förhandlingsdelegationen.
Innan Hjälpskötarförbundet kunde grundas måste lokalavdelningarna ändras till registrerade föreningar. På 1970-talet skötte de bland annat om intressebevakningen, förhandlingarna och förtroendemannaverksamheten på lokal nivå.
År 1978 uppmanade förbundsmötet lokalavdelningarna att grunda fackavdelningar inom sitt verksamhetsområde, där verksamhetsgränserna skulle vara antingen arbetsgivar- eller områdesspecifika. År 1980 fattade höstfullmäktige ett principbeslut om att fackavdelningarna direkt skulle antas som medlemmar i Hjälpskötarförbundet.
Från förening till förbund
När de speciella problemen med anknytning till löner och arbetsförhållanden inom hälso- och sjukvården ökade var Hjälpskötarföreningen tvungen att effektivisera sin verksamhet. Hjälpskötarförbundets konstituerande möte hölls den 27 februari 1972. Grunden för förbundets organisation utgjordes av ett rikstäckande fackavdelningsnätverk. Antalet medlemmar var då 10 000.
Hjälpskötarförbundet utträdde ur Tjänstemannaförbundet och anslöt sig från och med början av år 1974 som medlem i Tjänstemannaorganisationernas centralförbund TOC och i TOC:s förhandlingsorganisation för den offentliga sektorn. När TOC gick i konkurs 1992 anslöt SuPer sig till den nya centralorganisationen FTFC den 1 maj 1993.
År 1984 bytte Finlands Hjälpskötarförbund namn till Finlands Primärskötarförbund och då registrerades även förkortningen SuPer. Antalet medlemmar var då cirka 22 500.
År 1992 föreslog förbundet att beteckningen närvårdare skulle godkännas som examensbeteckning för studier inom social- och hälso- och sjukvården på andra stadiet. Förbundets namn blev Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf. Antalet medlemmar var då cirka 38 000.
Kunta-alan koulutettu hoitohenkilöstö KoHo ry grundades den 27 februari 2014. Föreningen förhandlar och ingår tjänste- och arbetskollektivavtal. Förutom Super ingår Suomen Palomiesliitto SPAL och Tehy i KoHo. SuPer sköter om intressebevakningen för medlemmar som arbetar för privata arbetsgivare i samarbete med Tjänstemannaförbundet för specialbranscher (ERTO) och Tehy i Hälso- och socialvårdens förhandlingsorganisation TSN rf.
Fackavdelningarna utgör fortfarande grundstenarna i förbundets verksamhet. Tack vare aktiva fackavdelningar är medlemmarnas intressebevakning effektiv och förbundets service nära, oberoende av boningsort. SuPer är det enda fackförbundet i Finland där närvårdarna och primärskötarna har beslutsrätt.