Säker läkemedelsbehandling
Läkemedelsbehandling är en del av närvårdarens professionella kompetens och kräver kontinuerlig uppdatering. Kompetens inom läkemedelsbehandling är ett omfattande område: utöver läkemedelsdelning innebär det även uppföljning av behandlingens effektivitet, rapportering samt kunskap om läkemedlens egenskaper och verkan.
Läkemedelsdelning av vårdpersonal har i allt större utsträckning ersatts av avdelningsfarmaci eller dosdispensering. Däremot kan en kompetent vårdare aldrig ersättas när det gäller uppföljning och rapportering av läkemedelsbehandlingens effektivitet.
På den här sidan
Guider för säker läkemedelsbehandling
Oberoende av verksamhetsmiljö (t.ex. småbarnspedagogik, äldreomsorg, specialiserad sjukvård) klassificeras genomförandet av läkemedelsbehandling som en hälso- och sjukvårdsåtgärd. Ansvaret för läkemedelsbehandling ligger i första hand hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som har utbildning inom läkemedelshantering, såsom närvårdare och sjukskötare.
Utan utbildning i läkemedelsbehandling får man inte delta i läkemedelsrelaterade uppgifter eller i genomförandet av läkemedelsbehandling (valvira.fi).
Läkemedelsplan
Säker läkemedelsbehandling grundar sig på en läkemedelsplan, som måste upprättas i alla enheter inom social- och hälsovården samt i andra verksamheter där läkemedelsbehandling genomförs.
Läkemedelsplanen styr verksamhetens praxis för läkemedelshantering och riskbedömning. Genom planen säkerställs kvalitet och säkerhet i läkemedelsbehandlingen, och den utgör en del av enhetens kvalitets- och patientsäkerhetsplan eller egenkontrollplan. Läkemedelsplanen är även ett utmärkt verktyg vid introduktion av vårdpersonal.
Läkemedelsplanen omfattar:
- Enhetens kravnivå och uppgifter inom läkemedelsbehandling
- Läkemedelsförsörjning
- Kompetenskrav, ansvar, skyldigheter och arbetsfördelning
- Planering och genomförande av läkemedelsbehandling
- Uppföljning av avvikelser och rapportering av dessa
Närvårdaren som expert inom läkemedelsbehandling
Den behandlande läkaren har huvudansvaret för patientens läkemedelsbehandling. Alla som deltar i läkemedelshantering är dock ansvariga för sin egen yrkesutövning. Arbetsgivaren är skyldig att säkerställa att patientsäkerheten inte äventyras.
En närvårdare med examen inom social- och hälsovård har rätt att:
- Dela ut läkemedel i patientanpassade doser
- Administrera läkemedel – även PKV-läkemedel – som ges på naturlig väg, t.ex. i form av tabletter, kapslar, lösningar, ögon- och örondroppar, salvor, plåster och suppositorier
- Ge injektioner subkutant och intramuskulärt
- Byta ut en infusionsvätska utan läkemedel eller med en standardlösning
- Starta vätskebehandling i akuta situationer, om ingen legitimerad yrkesutövare med utbildning i läkemedelsbehandling finns tillgänglig
Läs mer om examensgrunderna inom social- och hälsovård.
Deltagande i mer krävande läkemedelsbehandling
Arbetsgivaren beslutar om deltagande i mer krävande läkemedelsbehandling utifrån arbetsenhetens verksamhet och behov. I dessa fall ansvarar arbetsgivaren för att ordna tilläggsutbildning, säkerställa kompetensen och erhålla tillstånd från den läkare som ansvarar för läkemedelsbehandlingen.
Exempel på mer krävande uppgifter inkluderar:
- Intravenös vätske- och läkemedelsbehandling
- Läkemedelsbehandling av substansberoende
- Blodtransfusioner.
SuPer rekommenderar att en närvårdarstuderande har genomfört 2/3 av studierna samt godkänt slutfört kursmomenten i läkemedelsbehandling innan hen arbetar som närvårdarvikarie.
En närvårdarstuderande kan tillfälligt arbeta som ersättare för en närvårdare, om det anses vara ändamålsenligt för arbetsenhetens verksamhet. Förutsättningen är att studenten har.
- Godkänt arbetsgivarens läkemedelshanteringsprov
- Genomfört praktiska prov
- Ett giltigt tillstånd för läkemedelshantering
Tillståndet ska registreras i arbetsenhetens läkemedelsplan.
En närvårdarstuderande får:
- Administrera färdigdoserade läkemedel som ges på naturlig väg
- Ge subkutana injektioner
Genomförandet av läkemedelsbehandling i dessa situationer bygger främst på en gemensam överenskommelse mellan patienten och/eller anhöriga, den ansvariga vårdpersonalen samt arbetsenhetens ledning.
Om en närvårdarstuderande inte har genomfört de obligatoriska läkemedelsstudierna inom närvårdarutbildningen, motsvarar studentens kompetens en person utan utbildning i läkemedelsbehandling.
En person utan utbildning i läkemedelsbehandling får inte ansvara för eller självständigt genomföra läkemedelsbehandling. Arbetsgivaren kan vid behov ordna utbildning inom läkemedelshantering. Efter genomförd utbildning, godkänt kompetensprov och praktisk bedömning, beviljas tillstånd av den läkare som ansvarar för verksamheten.
En person utan utbildning i läkemedelsbehandling får:
- Delta i administrering av färdigdoserade läkemedel som ges på naturlig väg
- Ge subkutana injektioner
- Ge läkemedel ur dosett i enskilda fall, efter individuell bedömning och genomgången kompletterande utbildning (exempelvis Mini-LOP-kurs).
I dessa fall baseras läkemedelsbehandlingen främst på en gemensam överenskommelse mellan patienten, kunden och/eller anhöriga, den ansvariga vårdpersonalen samt arbetsenhetens ledning.
Ett vårdbiträde är inte en legitimerad yrkesutövare inom social- och hälsovården. Huvudregeln är att vårdbiträden inte deltar i läkemedelsbehandling och att deras utbildning inte innehåller kurser i läkemedelshantering.
Om arbetsgivaren dock bedömer att deltagande i läkemedelsbehandling är nödvändigt för verksamheten inom dygnet-runt-vård eller hemvård, måste vårdbiträdet:
- Genomgå utbildning i läkemedelshantering
- Genomgå kompetensbedömning
- Ha ett skriftligt tillstånd för läkemedelshantering
Tillståndet gäller specifika patienter eller läkemedel.
Efter utbildning och beviljat tillstånd får ett vårdbiträde:
- Administrera färdigdoserade läkemedel som ges på naturlig väg
- Får inte administrera narkotikaklassade läkemedel
- Får inte administrera läkemedel som huvudsakligen påverkar centrala nervsystemet
Den legitimerade yrkesutövaren har alltid huvudansvaret för patientens läkemedelsbehandling.
Social- och hälsovårdsministeriet, Rekommendation 21.5.2024.
Prov i läkemedelsbehandling
Legitimerade yrkesutövare inom hälso- och sjukvård, såsom närvårdare, har en lagstadgad skyldighet att upprätthålla och utveckla sin yrkeskompetens. Arbetsgivaren ansvarar för att säkerställa att personalen har tillräcklig kompetens och att arbetsförhållandena är säkra för att genomföra läkemedelsbehandling. Vårdpersonalens ansvar är att genomföra läkemedelsbehandling enligt läkarens ordinationer. Varje person som genomför eller deltar i läkemedelsbehandling är ansvarig för sin egen yrkesutövning.
Kompetens i läkemedelsbehandling ska säkerställas regelbundet genom prov.
Enligt Säker läkemedelsbehandling – guiden ska kompetensen granskas minst vart femte år, men praxis varierar mellan arbetsplatser.
Läkemedelstillståndet kan vara arbetsenhets- eller organisationsspecifikt. Vid byte av arbetsplats eller organisation, där kraven på kompetens inom läkemedelsbehandling skiljer sig från tidigare arbetsplats, måste kompetensen utvärderas och vid behov kompletteras.
För att erhålla ett läkemedelstillstånd krävs godkänt genomförande av prov och praktiska tester, vilka definieras i arbetsenhetens läkemedelsplan:
- Teoretisk kunskap bedöms genom skriftliga eller muntliga prov.
- Matematisk kompetens i läkemedelsberäkning bedöms genom skriftliga prov och praktiska tester.
- Klinisk kompetens i läkemedelsbehandling bedöms genom praktiska tester enligt enhetens bedömningskriterier.
I arbetsenhetens läkemedelsplan ska det framgå:
- Hur ofta läkemedelsprovet måste genomföras och godkännas
- Hur många försök som tillåts av arbetsgivaren
- Om provet får genomföras under arbetstid
- Om förberedelser inför provet får ske under arbetstid
- Vad som händer om provet inte godkänns
- När ett underkänt prov kan göras om.
Rutiner för omprov vid underkänt resultat varierar beroende på arbetsgivare. Generellt gäller att om en anställd inte klarar provet vid första försöket, får hen endast göra om de underkända delarna. Inför omprovet bör man identifiera vilka områden som behöver repeteras.
Antalet omprov bestäms av arbetsgivaren. Det ska dock finnas minst en veckas mellanrum mellan försöken, så att den anställde har möjlighet att öva på egen tid.
Om arbetsgivaren tvivlar på en anställds kompetens i läkemedelsbehandling eller om patientsäkerheten riskeras, har arbetsgivaren rätt och skyldighet att vidta åtgärder. Eventuella konsekvenser för arbetsuppgifter och lön ska bedömas från fall till fall.
SuPer rekommenderar att läkemedelsprovet och nödvändiga praktiska tester genomförs.
Arbetsgivaren har rätt att kräva att alla som deltar i kund-, boende- och/eller patientvård genomför prov i läkemedelsbehandling och deltar i läkemedelshantering.
Säkerställande av säker läkemedelsbehandling
Läkemedelsavvikelser
En läkemedelsavvikelse är ett fel i läkemedelsbehandlingen. Avvikelser kan ske i alla skeden av läkemedelsprocessen. De vanligaste typerna av avvikelser är:
- Utebliven läkemedelsadministrering
- Felaktigt läkemedel
- Läkemedelsändringar som inte dokumenterats
Vårdpersonal spelar en avgörande roll i att säkerställa säker läkemedelsbehandling och förebygga läkemedelsavvikelser.
Riskgrupper inom säker läkemedelsbehandling
Vissa patientgrupper löper större risk för läkemedelsrelaterade problem:
- Äldre – använder ofta många läkemedel och har begränsningar i läkemedelsanvändning (exempelvis nedsatt njurfunktion) samt sämre återhämtningsförmåga vid läkemedelsavvikelser.
- Multisjuka patienter – har flera läkemedel och behandlas av flera läkare, vilket gör att läkemedelslistor ofta är inaktuella och ingen har en helhetsbild av patientens medicinering.
- Barn – har mindre läkemedelsdoser och det finns inte alltid färdiga läkemedelsberedningar anpassade för barn.
WHO:s ”Fem Rätt” – Checklista för säker läkemedelsadministrering
För att undvika de flesta fel vid läkemedelsbehandling ska vårdpersonalen alltid kontrollera:
- Rätt dos
- Rätt läkemede
- Rätt tidpunkt
- Rätt administreringssätt
- Rätt patient
Dubbelkontroll
Riskerna för skador vid läkemedelsbehandling kan minskas genom dubbelkontroll.
Den kan genomföras på två sätt: Två olika personer utför kontrollen. Om detta inte är möjligt, kan en och samma person utföra kontrollen genom att dubbelkolla läkemedelsadministrationen vid två olika tillfällen eller med två olika metoder. Exempel: Vid administrering av en injektion kan första kontrollen göras vid beredningen av läkemedlet, och den andra precis innan administreringen till patienten.
Dubbelkontroll är särskilt viktig vid läkemedel eller doser som kan orsaka betydande skada eller vara livshotande för patienten, exempelvis starka smärtstillande läkemedel.
Dokumentation av läkemedelsinformation
Alla förändringar i läkemedelsbehandlingen ska dokumenteras på ett enhetligt sätt.
Läkemedelsordinationer per telefon eller muntligt medför alltid en risk för missförstånd. För att säkerställa att ordinationen uppfattats korrekt, bör den upprepas tillbaka till ordinerande läkare.
“Sluten cirkel-kommunikation” – Lyssna och bekräfta. Vid patientrådgivning ska det säkerställas att patienten har hört och förstått informationen korrekt.
Alla läkemedelsfel ska dokumenteras i detalj i patientjournalen enligt patientdokumentationsförordningen. Dokumentationen ska innehålla: En beskrivning av felet,
en förklaring av vilka anställda som var inblandade i händelsen, en analys av den sannolika orsaken till felet
Dokumentationen ska ske omedelbart efter att felet upptäckts.
Utöver journalanteckningar ska läkemedelsavvikelser även rapporteras i enhetens avvikelsesystem enligt verksamhetsenhetens riktlinjer.
Läs mer om patientdokumentation på valvira.fi
Rapporteringssystem för riskhändelser (t.ex. HaiPro, Laatuportti)
En riskhändelse är en situation där patientsäkerheten äventyras under vården, exempelvis om en patient på en vårdavdelning får fel läkemedelsdos.
- Om felet upptäcks innan det orsakar skada kallas det en nära ögat-händelse.
- Om patienten har lidit skada kallas det en skadehändelse.
Alla arbetsplatser ska ha ett verktyg för rapportering av riskhändelser. Exempel på sådana system inom social- och hälsovården är HaiPro och Laatuportti.
Yrkesverksamma inom social- och hälsovården rapporterar riskhändelser de observerar i patientvården till rapporteringssystemet för riskhändelser. Här rapporteras både situationer som har orsakat skada för patienten och nära ögat-händelser där skada kunde ha inträffat.
Läs mer: