Kolumn: Våren anländer, men pandemin är inte över ännu

Det är jättefint att vi har fyra årstider som ger en fin rytm åt året. Vi rör oss nu mot våren och ljuset. När den här tidningen kommer ut är det strax påsk, full med gul färg. Det gula för med sig solsken mitt i mörkret och kölden. Gult förknippas ofta med värme, sol, kraft och hopp. Precis vad vi behöver. 

Årstiden är vår, men perioden verkar heta corona, och den har småningom börjat gå ordentligt på nerverna. Det här tar sin tid och är eländigt på många sätt. Alla är medvetna om hur tung den här tiden är för barn, ungdomar, vuxna och äldre – för alla på olika sätt. Vi vårdutbildade vet också hur viktigt det är att göra allt som står i vår makt för att viruset inte ska sprida sig. Den lärdomen har vi redan lyssnat på i ett år och tagit till oss i vårt yrke. Ändå hindrar det inte att tröttheten på allt börjar trycka på. Människorna längtar tillbaka till tiden före coronan, till det normala. Den nya tiden är här. Låt alltså inte dagarna i ditt liv rinna bort medan du tänker att det är slött när...

Finland har klarat sig bra i pandemin, trots en och annan törn. Hur hade det gått om vi inte hade haft yrkesutbildade SuPer-medlemmar? Tack vare SuPer-medlemmarnas arbete har vi undgått många coronadödsfall. Det gångna året har fått oss att inse värdet av yrkeskunskap.

Nu när en stod del av åldringarna, i synnerhet inom dygnetruntvården, är vaccinerade är de inte längre i stor fara. Ändå är allting ännu inte på plats. Exempelvis är hemvården ständigt på tapeten. Det finns plats för förbättring inom flera andra branscher inom socialväsendet. Det finns ställvis rekordmånga patienter både på sjukhusavdelningarna och på intensiven. Där är ert människonära patientarbete av stor betydelse, där behövs ni.

Vi har en ny smittsammare virusvariant som smittar yngre personer och till och med barn.  Samhället är igen i en ny fas, likaså vårdarna. Barn som smittats är ofta symtomfria. Det är en enorm risk i småbarnspedagogiken. Att skydda personalen är en sak som absolut måste beaktas. Nu har den blivit på efterkälken. Man har tänkt att barn är friska när de en gång är i vård.

Förbundet hyser mitt i allt detta också oro för de studerande. Hur kan de få undervisning och arbetsplatshandledning i det här krävande yrket? Hur orkar du som arbetstagare inspirera en studerande? Även om vi måste konstatera att lönen fortfarande inte motsvarar kraven i arbetet, och att arbetet just nu är alldeles vansinnigt, är yrket fint. Du får vara med i mycket, du får hjälpa, vårda, handleda, rehabilitera och fostra. Du får se hur en människa som du vårdar har nytta av allt som du gör för henne eller hjälper henne att göra. Glöm ändå inte att ta hand om dig själv, för du är ingen maskin. Var inte för snäll. Att vara flexibel i arbetet ska vara ömsesidigt. Se fram mot våren och naturen och njut av det, som Sir Elwoodin Hiljaiset värit sjunger i Neiti Kevät.

Hon är här igen – hur jag längtat efter dig.
Här igen – hela vintern väntade jag.
Och här igen – fröken Vår har kommit till staden.

Hälsningar,
Silja