Kolumn: Vårdarbetet förändras och du med det
Idag, när medierna har ganska negativa nyheter om vårdplatser och vårdkvalitet, tänker många säkert att det här arbetet är eländigt. Jag vill påstå att det är riktigt belönande och mycket intressant.
Oberoende av inom vilket delområde av vården du arbetar har du det gemensamt med alla andra att många är verkligt tacksamma för att just du finns. Arbetets natur är sådan att både den som vårdas och de anhöriga och närstående är tacksamma mot just dig. Alltid går det inte som på Strömsö och du kan möta många slags besvärligheter, men så är det ju i alla arbeten.
Det är så ofta fråga om den där berömda personaldimensioneringen, som inverkar på hur man kan ge tid till patienterna och andra. Hur kan man själv bli nöjd över resultatet av sitt eget arbete? Det lönar sig att alltid då och då ta en funderare på hur värdefullt arbete man gör och hur professionellt man sköter saker.
Vi kan beskriva yrkesidentiteten inom vårdarbetet så att vård, omsorg, fostran och handledning ges med värme och hjärta och ändå med flinthård yrkeskompetens. Eller hur skulle du beskriva ditt arbete? Hur många gånger har du lyssnat, hjälpt och suttit bredvid, fått den du vårdar att tro att han eller hon kan och förmår, oberoende av ålder och annat? En människa som vårdas är alltid i underläge i förhållande till vårdaren, eftersom hon behöver dig. Här ligger också det belönande i vårdarbetet. Just du har ofta löst patientens problem, just du har hjälpt och vårdat utifrån resurserna. Det finns många dimensioner i vårdarbetet från intensivvård till ledsagande. Allt kräver yrkeskompetens.
I närvårdarens etiska regler finns något som är bra att komma ihåg under hela arbetskarriären: ”Jag lovar att följa yrkesetiska principer och tystnadsplikt, utveckla min yrkesskicklighet samt befrämja mitt eget och arbetssamfundets välbefinnande i arbetet.” Här är vårdarbetets kärna. I vårt arbete får vi höra och se sådant som är mycket känsligt och mycket privat, gällande både barn och vuxna. I den här meningen konstateras också att vårt arbete förändras med tiden. Det är bra att vara på det klara med den senaste kunskapen och färdigheterna, bara då kan man utveckla sitt eget arbete. En rullande sten samlar inte mossa. Du blir inte led vid ditt arbete, utan hittar alltid något nytt och intressant, och utvecklar det.
Det finns en viss gräns också för de här lovorden om vårdarbetets härlighet. Det finns saker att korrigera i arbetsbilden och i lönen. Det kunde finnas mer personal, arbetet är tidvis väldigt stressigt och lönen kunde vara bättre, men om man alltid bara grämer sig gör man sitt arbete så tungt att ens egna krafter ställs på prov och man ser inte det goda som där finns.
Trots allt påstår jag att vårdarbetet är intressant, belönande och mycket varierande. Därför kräver det också att vi uppdaterar våra kunskaper och färdigheter, som i alla arbeten. Kräv alltså av din arbetsgivare att få delta i yrkesrelaterade utbildningar, för vårdarbetet är mångsidigt. Arbetet förändras och du med det.
Silja Paavola
