Den multisjuka patientens vårdbelastning kan öka orimligt

En ny God medicinsk praxis-rekommendation har utarbetats för behandling av multisjuka patienter. Rekommendationen lägger tonvikten på en individuell och helhetsinriktad behandling.

Nästan 80 procent av alla 65-åringar har diagnostiserats med minst två sjukdomar. I den gruppen är det viktigt att identifiera de patienter vars funktionsförmåga och livskvalitet har försämrats, har ökad risk för behov av boendetjänster eller sjukhusvård, eller riskerar för tidig död. Med multiprofessionellt samarbete kan man förbättra deras mående.

- God medicinsk praxis-rekommendationen för multisjuka patienter är avsedd för multiprofessionella team som deltar i behandlingen av multisjuka patienter. Närvårdarna är centrala personer som deltar i vården av multisjuka patienter. Därför är det bra att sätta sig in i rekommendationen, uppmanar stf. förvaltningsöverdirektör vid Uleåborg universitetssjukhus, tillika doktor i hälsovetenskaper och sjuksköterska Merja Meriläinen, som varit med och utarbetat rekommendationen.

Enligt internationell definition betyder multisjuk patient en person som har minst två kroniska sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar. Vid behandling av patienten ska man inte koncentrera sig på en enskild sjukdom utan man ska se helheten.

En multisjuk patient har många diagnoser med var sin behandlingsrekommendation. Ju fler diagnoser desto mer ökar vårdbelastningen. Särskilt hos äldre kan uppföljande av fler behandlingsrekommendationer orsaka en orimlig vårdbelastning. Behandlingsrekommendationer kan även vara motstridiga mot varandra. Att uppfölja alla dessa är inte alltid möjligt.

- Det multiprofessionella teamet ska först reda ut patientens egna kraftresurser och  önskemål om behandling. Sedan kan teamet, patienten och de närstående planera för den bästa möjliga individuella behandlingen där belastningen inte blir för stor.

Sjukdomarna går hand i hand

Multisjuka patienters vanligaste sjukdomar är blodtryckssjukdom, långvarig smärta samt depression och ångest. Man har observerat att sjukdomarna går hand i hand. När patienten har en sjukdom uppstår snart en till sjukdom.

Kardiovaskulära sjukdomar bildar ett sjukdomskluster som måste behandlas som en helhet. En patient som lider av tobaks- och alkoholberoende lider ofta även av kronisk obstruktiv lungsjukdom. En patient som kämpar med sjukdomar i stöd- och rörelseorganen kan även lida av irriterade tarmens syndrom, kronisk smärta och depression. Detta förklaras av sensibilisering av centrala nervsystemet.

Den som lider av metaboliskt syndrom kan insjukna även i artros och periferisk neuropati. På grund av åldrande av centrala nervsystemet hos äldre kan följden bli sjukdomar och funktionsnedsättningar såsom störningar i kognitiva funktioner samt försämring av syn och hörsel.

Multisjuklighet försämrar livskvaliteten. När mängden sjukdomar ökar växer även risken för depression och andra störningar i psykisk hälsa. Därför måste multisjuka patienters psykiska välmående följas upp.

- Ett multiprofessionellt team har en gynnsam effekt på patientens mående. Om patienten har diagnostiserats depression kan psykologens eller psykiaterns närvaro hjälpa, säger Merja Meriläinen.

Multisjuklighet kräver multimedicinering. Biverkningarna av mediciner ökar när mängden mediciner ökar. Läkaren är ansvarig för medicineringen men i värdering av medicineringen deltar hela multiprofessionella teamet.

- Vårdaren instruerar patienten och informerar om medicinerna, observerar effekterna och informerar teamet om effekten av medicineringen. Läkarens uppgift är att sätta ut icke ändamålsenliga mediciner och vid behov ordinera nya mediciner.

Kontinuitet ska vara en bärande princip i vården

Särskilt de multisjuka patienter som är långtidssjuka och lider av svåra sjukdomar uppskattar kontinuiteten i vården eftersom den förbättrar vårdkvaliteten. Kontinuiteten måste finnas i vårdrelationen, interaktionen och informationsspridningen samt i planeringen och genomförandet av behandlingen. Det låter som en självklarhet men i praktiken finns det brister i kontinuiteten.

- En multisjuk patient kan inom kort tid ha flera vårdplatser. Vårdkedjan mellan grundhälsovården och specialhälsovården måste fungera. Informationen måste fungera oberoende var patienten vårdas, påminner Merja Meriläinen.

Vårdkontinuiteten har betydande följder. Den kan minska besöken hos specialsjukvården och har samband med färre dödlighet.

- Kontinuiteten ökar nöjdheten hos patienten och de närstående. De behöver inte vid varje besök om och om igen informera vården. Den ökar även känslan av trygghet och tillit. Kontinuiteten förbättrar även vårdarnas arbetstillfredsställelse. När allt fungerar bra ser man betydelsen av sitt arbete.

När patientens behandling fortsätter utan störningar oavsett plats innebär det även kostnadsbesparingar.

- När informationen förmedlas från ett ställe till annat behöver man inte göra nya laboratorieundersökningar och diagnostiska tester om de precis är gjorda. Även larm till akutvården minskar.

Människan är inte bara en diagnos

Merja Meriläinen poängterar betydelsen av vårdrelationen mellan en multisjuk patient och behandlare. Om patienten inte ger återkoppling eller behandlaren inte hinner lyssna hindrar det genomförandet av bästa möjliga vård. I en lyckad vårdrelation har båda rollen som den ansvariga.

- Vårdaren får inte gissa utan måste våga fråga. Kommunikationen måste vara sådan att den värdesätter och respekterar patienten och man måste reservera tillräckligt med tid för kommunikation. Om man bara snabbt går in i och ut ur rummet eller  hemmet hinner inte den äldre multisjuka patienten med i svängarna.

Det centrala i vårdarbetet är konsten att bemöta. Endast kunskap och färdighet gör ingen till en bra vårdare.

- Om man bara koncentrerar sig på patientens sjukdomar ser man inte själva människan. Vårdaren måste stanna upp och lyssna så att man ser människan bakom sjukdomarna.

Identifiera gerasteni

Gerasteni eller skörhets-skröplighetssyndrom är ett tillstånd förknippad med åldrandet och som innehåller försämring av matlust, muskelsvinn, osteoporos, oavsiktlig viktminskning, trötthetssensibilitet, utmattning, muskelsvaghet och långsamhet.

• Sannolikheten för gerasteni ökar när mängden sjukdomar ökar.
• Gerasteni exponerar för fall och behandlingskomplikationer. Syndromet kan leda till behov av serviceboende eller sjukhus- och institutionsvård samt större risk för döden.
• Gerasteni kan identifieras med screeningtester som gångtest eller TUG-test. Risk för fall kan mätas med olika mätinstrument. Om resultatet visar gerasteni behöver patienten en geriatrisk helhetsbedömning.

Text: Minna Lyhty