Företagshälsovård

Arbetsgivaren och arbetstagarna planerar företagshälsovården tillsammans.

Planeringen av företagshälsovården sker i samverkan mellan arbetsgivaren och arbetstagarna. Arbetsgivaren ska ge de anställdas representanter nödvändig information i god tid inför behandlingen av företagshälsovårdsfrågor.

Varje år behandlas följande frågor i arbetarskyddskommittén eller, om en sådan saknas, med skyddsombudet:

• De allmänna riktlinjerna, innehållet och omfattningen av företagshälsovården på arbetsplatsen.
• Planering och bedömning av företagshälsovårdens genomförande och effekter.
• Eventuell frivillig sjukvård och hälsovårdstjänsters innehåll.
• Arbetstagarnas förslag för att utveckla verksamheten. Arbetsgivarens ansökan till FPA om ersättning för kostnader för företagshälsovården.

Företagshälsovårdens tjänsteleverantör (t.ex. företagsläkare, företagssköterska) deltar också i samarbetet. Arbetsgivaren ska ge företagshälsovårdens leverantör all relevant information som kan påverka arbetstagarnas hälsa, exempelvis arbetstidsmodeller, övertid, åldersstruktur, anställningsformer och arbetsförhållanden.

Arbetsgivaren måste även tillåta att företagshälsovården får tillgång till arbetsplatsen under arbetstid.

Företagshälsovårdens åtgärder omfattar såväl individuella anställda som arbete, arbetsmiljö, arbetsgemenskap och arbetstagare. Innehållet fastställs utifrån arbetsplatsens specifika behov.

Lagstadgad företagshälsovård inkluderar bland annat:

• Arbetsplatsutredningar.
• Planering och verksamhetsplaner.
• Hälsokontroller för att utvärdera de anställdas hälsa och arbetsförmåga.
• Åtgärder för att upprätthålla och förbättra arbetsförmågan.
• Rådgivning om hälsorisker på arbetsplatsen.
• Uppföljning av arbetsförmågan.
• Stöd för anställda med nedsatt arbetsförmåga.
• Hänvisning till vård för missbrukare.
• Övervakning av hälsorisker i arbetsförhållanden och arbetsgemenskapens status (t.ex. yrkessjukdomar och arbetsolyckor).
• Förslag till förbättring av arbetsförhållanden.
• Deltagande i organisationen av första hjälpen.
• Eftervård vid krissituationer (t.ex. våld och allvarliga olyckor).

En arbetsplatsutredning är grunden för företagshälsovårdens verksamhet. Den kartlägger bland annat:

• Kemiska, biologiska och fysiska exponeringar i arbetet.
• Vilken skyddsutrustning som behövs.
• Fysiska och psykosociala belastningsfaktorer i arbetet, såsom arbetsställningar, lyft, stressiga situationer och hot om våld.
• De anställdas hälsa, arbets- och funktionsförmåga.
• Risk för sjukdom kopplad till individuella egenskaper hos de anställda.
• Risker för yrkessjukdomar, olyckor och våld i arbetet.
• Möjligheter till individuella arbetsarrangemang baserade på arbetsförmåga.
• Arbetstidsmodeller, övertid och anställningsformer.
• Risker för olyckor och våld.

Arbetsplatsutredningen ska göras skriftligt och hållas tillgänglig på arbetsplatsen. Utifrån utredningen upprättas också en plan för hälsokontroller.

Vid organisering av företagshälsovården på arbetsplatser bör man ta hänsyn till när- och primärvårdares särskilda arbetsförhållanden, såsom fysiskt krävande arbete vid förflyttning och lyft av patienter samt obekväma arbetsställningar. Dessutom förekommer betydande psykosocial belastning orsakad av personalbrist, stress, oroliga arbetsmiljöer samt våld och hot om våld. Det är också viktigt att beakta arbetstidsarrangemang med hälsoeffekter, exempelvis skift- och nattarbete, samt behovet av tillräckliga pauser.

Det är fördelaktigt att genomföra arbetsplatsutredningar och riskbedömningsprocesser samtidigt eller parallellt för att utnyttja resultaten från båda i varandras analyser.

Hälsokontroller är en del av företagshälsovårdens förebyggande och hälsofrämjande verksamhet. De syftar till att utreda arbetstagarens hälsotillstånd, arbetsförmåga och funktionsförmåga. Hälsokontrollerna identifierar faktorer som påverkar hälsa, säkerhet och arbetsförmåga och möjliggör tidig förebyggande och korrigerande åtgärder. Samtidigt främjar de arbetstagarens resurser och hälsa för att stödja arbetsförmågan.

Hälsokontroller kan också göras i situationer där arbetsförmågan behöver utvärderas och stödjas. Arbetsgivaren har rätt och skyldighet att hänvisa arbetstagaren till hälsokontroll om arbetsförmågan har försämrats. Före hälsokontrollen bör arbetsgivaren och arbetstagaren diskutera arbetsförmågan enligt modellen för tidigt stöd på arbetsplatsen. Målinriktade hälsokontroller är en viktig del av det vardagliga samarbetet inom företagshälsovården för att stödja arbetslivet.

Lagstadgade hälsokontroller genomförs enligt företagshälsovårdens verksamhetsplan och baseras på de exponeringar, risker, belastningsfaktorer och arbetskrav som identifierats i arbetsplatsutredningen och riskbedömningen.

Ingångsundersökningar är inte obligatoriska. I andra än riskfyllda arbeten grundar sig ingångsundersökningar oftast på rekommendationer från företagshälsovården eller arbetsgivarens önskemål.

Om hälsokontrollen görs på grund av särskild risk för sjukdom eller krav relaterade till arbetet, ges alltid ett lämplighetsutlåtande. Vid frivilliga hälsokontroller som görs för att främja hälsa och arbetsförmåga kommer företagshälsovården och arbetsgivaren överens om huruvida utlåtanden ska utfärdas.

Syftet med hälsokontrollen är att bedöma den aktuella arbetsförmågan i förhållande till arbetet, inte att utvärdera om arbetstagaren är lämplig för sitt arbete. Överenskomna rutiner dokumenteras i företagshälsovårdens verksamhetsplan.
Arbetstagaren kan inte vägra att genomgå en hälsokontroll som syftar till att utreda arbetsförmågan, särskilt inte om det gäller arbete som innebär särskild risk för sjukdom.

Även arbetstagaren kan, av giltiga skäl, begära en hälsokontroll för att utreda sin personliga belastning och arbetsförmåga.

Andra hälsokontroller kan till exempel vara frivilliga kontroller för specifika åldersgrupper.

Hälsokontroll ska genomföras när en arbetstagare arbetar i uppgifter som medför särskild risk för sjukdom eller olycksfall. Sådana risker kan också bero på arbetstagarens ålder, kön, fysiologiska tillstånd, nattarbete, hot om våld eller införandet av nya ämnen eller arbetsmetoder.

Ingångsundersökningen bör göras innan arbetet inleds, men senast inom en månad efter arbetets början. Regelbundna hälsokontroller ska upprepas med 1–3 års mellanrum.

Exempel på särskilda riskfaktorer på närvårdares arbetsplatser:

• Nattarbete
• Skiftarbete
• Hot om våld i arbetet
• Arbete i kalla eller varma miljöer
• Kemiska ämnen
• Biologiska faktorer, som mikroorganismer, bakterier, virus, jäst- och mögelsvampar
• Fysiska faktorer, som buller
• Stress och resursbrist.

Arbetsgivaren får endast hantera hälsouppgifter som är nödvändiga för anställningsförhållandet. Uppgifterna ska i första hand samlas in från arbetstagaren själv.

Hälsouppgifter klassificeras som känsliga och ska förvaras separat från andra personuppgifter som samlas in av arbetsgivaren. Dessutom ska det finnas utsedda personer eller definierade uppgifter för hantering av hälsouppgifter.

Företagshälsovården får endast meddela arbetsgivaren om arbetstagaren är lämplig, olämplig eller lämplig med vissa begränsningar för en uppgift.

Undantag från sekretess får endast göras i arbete med särskild risk för sjukdom om hälsokontrollens slutsatser har direkt koppling till arbetarskydd och företagshälsovård. Information kan också ges till myndigheter för arbetsmiljötillsyn och till annan företagshälsovård om arbetstagaren övergår till liknande arbete hos en annan arbetsgivare.

Arbetstagaren har rätt till sina egna hälsouppgifter. All verksamhet inom företagshälsovården ska följa lagar om patienträttigheter och dataskydd.

• Lag: Lag om företagshälsovård 1383/2001 (finlex.fi)
• Förordning: Statsrådets förordning om principerna för god… 708/2013 (finlex.fi)
• Förordning: Statsrådets förordning om hälsoundersökningar… 1485/2001 (finlex.fi)
• Modell för tidigt stöd – PAM
• Ordnandet av företagshälsovård – Tyosuojelu.fi – Arbetarskyddsförvaltningen